Det är söndag och i min kalender står det med stora bokstäver: VILA
På onsdag släpps skivan Ida & Simon och vi har releasekonsert på Sjömanskyrkan i Göteborg. Innan dess är dagarna fulla med releasebestyr. Inför tidigare releaser har jag varit helt slut veckorna innan för allt jobb jag har gjort.
Men jag tror jag har hittat grejen som funkar för att jag ska ha kul och inte drabbas av panik och det här “litenhetsvansinnet” som jag talade om för nån vecka sen här i min måndagskrönika. Och det handlar inte om någon mirakelkur som ska hålla mig frisk, pigg och glad. Inga piller, ingen guru, inget hokuspokus.
Vila är min enkla medicin.
Jag har testat “kör så det ryker” varianten tidigare. Då har jag kört på fast jag varit trött, jag har gjort allt jag skrivit på varenda lista, jag har ringt alla samtal och några extra för säkerhets skull, jag har dubbelkollat det som någon annan skulle göra och sedan ofta gjort det själv för att få det ur världen, jag har tänkt att ” vila kan jag göra sen, jag måste smida medans järnet är varmt”
Men den här gången har jag testat en annan variant. Jag har provat att vila när kroppen är trött, lyssna på mig själv och känna efter vad jag orkar, bett om hjälp och sedan lämnat det arbetet och inte kollat upp varje detalj själv.
Och ni som liksom jag lider av kontrollbehov vet själva vilken kamp det kan vara att släppa taget. För er andra kan jag bara förtydliga det: det är skitsvårt!!!
Men jag har gjort det. Jag har bett om hjälp och tagit emot den, jag har insett att jag inte kan själv, jag är inte starkare än någon annan trots att min vilja och envishet kan ge skenet av att så är fallet.
Att vila och släppa taget är helt grymt. Värt ett försök jag lovar att det gör skillnad- bra skillnad!