Här om veckan pratade jag med en vän om att hon borde testa att dejta på nätet. Jag var väldigt entusiastisk och hon blev lite trött på mitt käcka tilltal och sa: Men vet du hur svårt det är att skriva en introduktionstext om sig själv på en dejtingsajt. Vad skulle du skriva själv?

Jag blev helt tom. Svårt. Verkligen.

Vi bestämde då att jag och en av hennes andra vänner skulle skriva vår egen presentationstext till en dejtingsajt så hon skulle få förslag och så vi skulle fatta hur svårt det faktiskt var.

Det var svårt. Skitsvårt. Jag är glad att jag inte är ute på marknaden och måste dejta. Jag är inte någon dejtingexpert alls och har aldrig varit.

Vad säger ni skulle ni vilja veta mer om mig efter den här texten:

Min tid vill jag fylla med människor jag tycker om och saker jag mår bra av att göra. Läsa böcker, laga mat och äta den med en vän, gosa med en hund,  plocka en bukett vitsippor på promenaden runt sjön, gå på en konsert eller en teaterföreställning, bada i sommarvarmt vatten, träna, lyssna på musik, busa med min gudson och dricka vin med hans föräldrar, det är sånt jag tycker om att göra.

Jag kommer inte vilja följa med dig på helkväll på stan och festa på en fullsatt innekrog, hoppa fallskärm och äventyrligt klättra i berg, vi kommer aldrig köpa årskort på nya sportarenan och titta på alla matcher i ligan och jag kommer inte sitta intill dig och spela world of warcraft på storbilds-TV.

Bara ett kort och koncist konstaterande: Kreta var fantastiskt och jag vet efter att jag fått den här underbara resan i julklapp av Kärleken att lycka går att köpas för pengar!

… vaknade till inställda möten och ingen inspiration.

Första tanken: fan också jag behöver verkligen jobba nu både för pengar och för att jag kommer bli låg om jag sitter hemma själv och försöker vara kreativ en enda dag till.

Sen ändrade jag mig snabbt för jag kom ihåg den där veckan i januari när jag var ute och inspirerade mig en hel vecka. Lärde mig saker och tog intryck.

Det får bli en sådan dag idag. En dag som börjar med filmen Emmas Lycka som jag lånat på biblioteket, fortsatt med att läsa om Malawi dit min väninna åkt och jobbat och ett land jag inte ens kan sätta ut på kartan om någon av er frågade- det ska bli ändring på det idag- och sedan, om tiden räcker till, ett besök på en  fotoutställning.

Det blir en bra dag!!

Igår var jag och Kärleken på teater ( har jag sagt att han har gett mig ett abonnemang till Göteborgs stadsteater i födelsedagspresent- bästa presenten…eller nej den bästa presenten är Greklandresan vi gör nästa onsdag: Så bortskämd är jag)

Ja nu var det inte det jag skulle berätta om utan teatern vi såg igår på Nya Studion. Harper Regan heter pjäsen och handlar om en familj i England och hur de blir tvungna att hantera ett antal kriser som på olika sätt påverkar dem alla. En pjäs som för mig handlande om brutna förtroenden och hur olika personer utifrån sina egna erfarenheter hanterar dem.

En underbar pjäs. Ingen feelgood pjäs dock den hanterar tunga saker som dödsfall i familjen, misstankar om pedofili, otrohet och utanförskap. Men trots det ger pjäsen mig ändå många skratt och bra tankar satte igång direkt i mig om hur jag vill leva mitt liv.

Pjäsen har en bra ensemble där alla gör fina rollprestationer med en extrastor guldstjärna från mig till fantastiska Eric Ericsson. Han är min absoluta favoritskådis just nu och sedan en tid tillbaka. Här gör han en roll som en dekadent, bitter, rasistisk  journalist. Och jäklar va bra han gör den rollen.

Harper Regan
Nya Studion
Stadsteatern Göteborg
Ida tispar!

Efter tre dagars intensivt julsångssjungande inför nästa års stora julskivesucce  har jag helt tagit slut på mina krafter. Jag åker till Stockholm på möte imorgon (sjukt tidigt klockan 6 går tåget känns inte nyttigt!) och tänker passa på att stanna  i trakterna för att hämta nya krafter genom att:
leka med Anna, skriva musik med Peter , dricka öl med Nenna, gosa med hunden Rasta, mysa med mamma och pappa, äta farmors goda mat och ha allmänt skönt.

Tillbaka på onsdag med blogg.

KRAM KRAM tills dess

Vinter rasat ut bland våra fjällar och solen skiner ikapp med mitt humör.
Därför tog jag och Simon och spelade in en vårhälsning till er. En demoinspelning av Längtan till landet (eller Vintern rasat ut som jag trott den hette fram till igår̷

Här jobbar Simon med mixen och jag har tappat fokus och fotograferar istället

Nu är jag tillbaka i fokus och lyssnar nöjd på dagens resultat: Längtan till Landet med Ida & Simon

Jag tycker inte manskörer ska ha ensamrätt på den. Den är vacker nog för att alla ska få sjunga den.Kom  till  min myspace och lyssna på vår tolkning.

Varma vårkramar!

” Du ska inte tro att jag satt och sov. För det gjorde jag inte jag njöt av musiken. Det här var en riktig högtidsstund”

Så sa en underbar man i publiken idag. Han hade tidigare i sitt liv spelat fiol och hans vackra lilla fru hade spelat gitarr. Dessa två musikanter var några av dem som värmde mitt Ida-hjärta idag när jag och Simon spelade Kom vår på Hagagården.

Här kommer lite bilder från dagen:

På plats och packar ur.

Här stod skivan och berättade att den fanns

Kontorstid.

hemma i hissen med gitarren på ryggen (vilket är nytt och fräckt för mig!)
Väl hemma njöt jag av de vackra blommorna och den goda chokladen jag fick på barnrytmikavslutningen.

Klart slut.

Kram kram

Jag blev så glad idag när jag såg att Avsändare Margareta skrev ett fint inlägg om mig och min musik. Det är så fint att få  veta att jag når någon med musiken och orden jag skriver och sjunger-  och jag blir så glad att hon tog sig tid och gav mig och min musik plats i sin blogg. Det värmer ett Ida-hjärta!

kram kram

Idag har jag varit på stadsteatern i Göteborg och sett en föreställning som verkligen grep tag i hjärtat på mig, Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion i regi av Ronnie Hallgre.

Helt otroliga skådespelerskan Agneta Ekmanner talade till oss i publiken om att mista dem man älskar och släppa taget och gå vidare och hur svårt och overkligt det kan te sig.

Att stå ensam på scenen i 1 timme och 45 minuter med publiken synlig och med bara en stol som rekvisita, minimalistisk ljussättning och bara enstaka stunder av musik för att förstärka någon känsla är helt enastående. Jag är så fascinerad av den nerv Ekmanner lyckades hålla.

Jag grät så jag hulkade men har vackra viktiga tankar  med mig hem. Om ni inte räds sorgen så se pjäsen, eller läs boken med samma namn- gissar att den är precis lika bra och tänkvärd.

Nu ska jag torka tårarna och låta tankarna ta itu med allt de gått igenom ikväll.

Magiskt tänkande- vilken vacker formulering bara det…

Jag är alldeles förfärligt förälskad i pelargoner och önskar mig en egen punchveranda med massor av krukor och prunkade pelagoner i tjogtal. Nu har jag ingen punchveranda så mina senaste tillskott av sorten Mårbacka har flyttat in i köket istället.

Tydligen är även Lasse Anrell galen i pelargoner.
Visst är hon vacker min Mårbacka?