På nittonhundratalet när man skickade räkningar med posten
Söndag, September 30th, 2007Jag har under en månads tid blivit oerhört medveten om hur jag har gått från att göra saker med penna, papper och fast telefon, till att leva mitt liv beroende av datorer, mobil och internet. Jag har mitt kontor hemma och det har strulat med både fast telefon, min mobil och internet. Jag har jobbat från olika internetcafén och bibliotek och försökt sköta mitt jobb bland skrikande barn, hånglande kärlekspar och skrattande tonåringar. Att leta information har kostat mycket tid, energi och pengar. Jag kommer få skyhöga räkningar från nummerupplysningen till exempel, för jag har ingen telefonkatalog längre för den tar sådan plats. Jag trodde att jag alltid skulle kunna hitta nummer och adresser lätt på internet hemma. Tänk att jag har gått och blivit en sådan teknikberoende tjej. Det trodde jag aldrig.
Jag minns när jag för tio år sedan gick på folkhögskola och tre av mina klasskamrater hade köpt mobiltelefoner. Jag skrattade dem rakt upp i ansiktet när de ringde från affären nere i byn för att höra om den andra kompisen behövde nått, eller hur de ringde när vi var på väg in till Linköping för att höra om kompisen stod där vi hade bestämt att vi skulle hämta henne. Jag kunde inte förstå finessen. Klart hon skulle stå där och vänta, vi hade ju bestämt det och om någon vill ha nått i affären får de väl säga till när vi går eller gå dit själva och handla. Svårare än så behöver det inte vara.
Men redan året efter började jag närma mig tekniken. Mamma och pappa köpte en personsökare till mig för att kunna nå mig på skolan, då jag alltid var nere i musiksalarna. Det var behändigt att kunna se när de ville prata med mig. Men en mobil skulle jag aldrig ha, det visste jag säkert!
Tiden gick. Jag höll länge fast vid att jag inte behövde en mobil. Men när jag började frilansa var det inte längre hållbart för mig att inte äga en mobiltelefon så jag gav efter och skaffade mig en alldeles egen mobil, som jag likt alla andra som en gång skaffat en mobil har blivit beroende av.
Min första kontakt med mail hade jag också runt 1995 när jag jobbade på ett företag i receptionen en sommar och de satte mig på att rensa adressboken i deras e-postsystem och ta bort en del inaktuella adresser. Det slutade med att jag av misstag raderade hela företagets adresslista och fick tillbringa sommaren med att sitta med telefonkatalog och ringa alla företag och prata med deras receptionister för att få tag på de e-postadresser vi behövde. För det var innan internet, innan google, innan eniro.se.
Det var på den tiden man lärde sig telefonnummer utantill, höll tider och gjorde bestämde planer flera dagar i förväg, på den tiden man betalade räkningar för hand med privatgiro och skrev brev på papper, brev man väntade på i flera veckor och som man skrev med omsorg.
Visst var det mycket som var skönt med att inte alltid kunna bli nådd. Men efter en månad utanför tekniken tackar jag Gud för mitt bredband, min dator och min mobil. Nu kan jag bli lite effektiv igen och inte bara cykla kors och tvärs genom stan på jakt efter öppna trådlösa nätverk.
Och det första jag gör är att lägga in alla mina räkningar på internetbanken och med lugn i kroppen vet jag nu att de inte längre kan komma bort eller glömmas av. Nu ligger de där i tryggt förvar och jag minns det som igår, nittonhundratalet när man skickade räkningar med posten.
