Fröken Olsson funderar

… när jag var yngre och inte ännu gått ut skolan tror jag att mitt val att jobba som frilans i musik och ord hade varit lättare för mig. Jag tror att om jag träffat någon jag kunde identifiera mig med, som berättat för mig att man kan jobba på musik och ord på tusen sätt utan att vara kändis ,så hade jag sluppit många svåra stunder där jag känt mig ensam och annorlunda.

Att bo i en liten stad som Enköping där jag växte upp  där jantelagen är tydlig och stark, och säga att man vill jobba med musik är tufft Då är man annorlunda och sticker ut och det ska man akta sig för. Man ska inte tro att man är något och är man som jag säker på att man har en talang och vill jobba med den så måste man ha en jäkla massa skinn på näsan för att våga säga det. Skinn på näsan är det inte alla femtonåringar som har. Livet är tufft nog  på andra sätt när vuxenlivet knackar på.

Det var svårt att inte drömma samma drömmar som andra och jag önskar jag hade träffat någon som mig när jag var femton. Någon som var vuxen och jobbade med musik men varken var kändis eller  jätterik. En vanlig människa jag kunde identifiera mig med som hade en dröm och en stor talang- som trodde på den och levde på den och vågade berätta det.

Jag hoppas verkligen jag kunde förmedla något av detta till eleverna i Trollhättan där jag föreläste för någon månad sedan. Jag hoppas att de förstår att det finns tusen möjligheter och det är ok att drömma och berätta om sina drömmar. Och det är inte konstigt att vilja leva på sin musik. Alla drömmer inte samma drömmar om att tjäna pengar-det är inte det som driver alla människor- vi är olika- det är ok!

En vän till mig ska i dagarna föda sitt andra barn till världen. Och i samband med att hon fick veta att hon blev gravid frågade hon mig om jag vill skriva en sång till den nya babyns dop. Skrev den igår och här är texten.

Välkomna liv
tänk att vi än en gång får välkomna liv

tänk att vi än en gång får

välkomna liv till den värld som är vår

du är gjord av kärlek

född till kärlek

och kärlek har du alltid här

tänk att vi än en gång får välkomna liv

tänk att vi än en gång får

välkomna ett litet hjärta som slår

som är gjort av kärlek

fött till kärlek och kärlek finns det alltid där

du är gjord av kärlek

född till kärlek

och kärlek har du alltid här

Här om veckan pratade jag med en vän om att hon borde testa att dejta på nätet. Jag var väldigt entusiastisk och hon blev lite trött på mitt käcka tilltal och sa: Men vet du hur svårt det är att skriva en introduktionstext om sig själv på en dejtingsajt. Vad skulle du skriva själv?

Jag blev helt tom. Svårt. Verkligen.

Vi bestämde då att jag och en av hennes andra vänner skulle skriva vår egen presentationstext till en dejtingsajt så hon skulle få förslag och så vi skulle fatta hur svårt det faktiskt var.

Det var svårt. Skitsvårt. Jag är glad att jag inte är ute på marknaden och måste dejta. Jag är inte någon dejtingexpert alls och har aldrig varit.

Vad säger ni skulle ni vilja veta mer om mig efter den här texten:

Min tid vill jag fylla med människor jag tycker om och saker jag mår bra av att göra. Läsa böcker, laga mat och äta den med en vän, gosa med en hund,  plocka en bukett vitsippor på promenaden runt sjön, gå på en konsert eller en teaterföreställning, bada i sommarvarmt vatten, träna, lyssna på musik, busa med min gudson och dricka vin med hans föräldrar, det är sånt jag tycker om att göra.

Jag kommer inte vilja följa med dig på helkväll på stan och festa på en fullsatt innekrog, hoppa fallskärm och äventyrligt klättra i berg, vi kommer aldrig köpa årskort på nya sportarenan och titta på alla matcher i ligan och jag kommer inte sitta intill dig och spela world of warcraft på storbilds-TV.

I Norge säger man “Gratulerar med dagen” till varandra på nationaldagen. Grattis liksom, för att du bor i Norge. Det är en fin tradition att fira att man bor i ett bra land och gratulera sig till det. Lika lite som jag kunde välja att bli född valde jag var jag blev född.  Jag hade tur. Så på födelsedagen och landets “födelsedag” känns det fint att använda samma fras. Grattis!

Grattis till mig som bor i ett land som försöker ge alla samma chans till att leva ett bra liv på ett sätt de själva väljer.

Ja visst är det kris och katastrof i ekonomin. Men vi har det förbaskat bra där vi bor i det här vackra avlånga grönskande landet. Jag är så glad att jag får vara svensk. Glad och stolt: GRATTIS  till mig och alla andra lyckligt lottade svenskar!

Här är några bilder från dagens nationaldagsfirande i Alingsås där jag sjöng  tillsammans med lysande gitarristen Ulf Dernevik under det härliga firandet i Nolhagaparken.

Komunalrådet, Ulf, Ida och Birgitta Westergren- Lenken kulturdrottningen av Alingsås.

… så är jag ledsen idag. Ledsen över att jag inte fått en enda visfestivalspelning med min och Simons musik i sommar. Ledsen över att min skiva inte säljer som jag önskar och den är värd. Ledsen över den här förbannade lågkonjunkturen som gör att alla tycks spara in på det mesta och främst på kultur och musik som är vad jag säljer. Ledsen över att Poppius la ner i Göteborg samma termin som jag skulle gå den och bli en bättre journalist. Ledsen för att revisorn berättade för mig att jag tjänat mindre i år än tidigare.  Ledsen att jag inte jobbar på radion längre. Ledsen för att kursledare på musikvetenskapen inte verkar bry sig om att hjälpa mig att få reda på vad som krävs för att ta en examen. Ledsen för att allt var så underbart i Grekland, för att solen skiner ute på balkongen men jag inte orkar vara glad just idag.

Ledsen.
Sen blir jag rädd för att jag skriver det här. Man borde kanske inte berätta när man är ledsen. Hålla det för sig själv. Men jag är ledsen idag och det är i alla fall alldeles ärligt.

En underbar dag med årets första bad i svenska vatten. Lika ljuvligt som medelhavet men väldigt annorlunda i färg. Jag föredrar klarblått medelhav mot gulbrun tjärn. Men känslan av att bada är densamma: lycka!

Nu är det dags för middag på hippiebalkongen. Håll med om att jag fått till en redigt avslappnad look nu efter min semester. Nu är det bara mjuka färgglada fiskarbrallor, softa vita blusar och hippiefiltar som gäller!

Men sen får hippie- Olsson ge sig för idag och gå in för att förbereda inför morgondagens barnrytmik i Flunsåsparken.

Puss!

Idag blev det inte alls som jag hade tänkt mig. Jag kollade den härliga filmen och lärde mig en del om Malawi men sen började dagen jävlas med mig.

Det är inte den här dagens fel egentligen, det är mitt fel för jag har ingen koll på saker och ting. Inte kom jag inte på utställningen jag så gärna ville se Drottninglandet för jag hade ju glömt bort att det var måndag. Måndag= kulturhelg= inga museum öppna= ida blev arg

Sen kom jag hem och kom på att jag borde leta rätt på passet så jag inte blir hysterisk när jag  inte hittar det kvällen innan vi reser. Men hysterisk blev jag ändå för passet gick ut samma dag som vi åker. Bara att åka till passmynidgheten och tillbringa resten av dagen där i en evighetslång kö. För att sedan punga ut 1400 spänn för ett nytt pass och ett skitdyrt provisoriskt pass så jag kan åka på min semester.

Festligt värre att spendera stora delar av reskassan på sådan här semesterlyx.

SLARV-OLSSON!

Jag är skitförbannad och behöver semester. Tur för passet att det i alla fall var snyggt och rosa.

Jag förstår att ni går som på små nålar nu och undrar över vad mitt vackra tyg är för något. Bra förslag ni kom med och  själv blev jag också förvånad att det här vackra tyget visade sig vara en genialiskt enkelt designad klänning.

En underbar klänning att ha på mig dag som natt på min Greklandssemester som börjar på onsdag.

Jag har storhandlat idag. Köpt två par sommarbyxor i samma modell i olika färg. Vågat värre…

Sen har jag också köpt detta:

Vad är det jag har köpt  och vad ska jag göra med detta tygstycke?

Gissa tyget!

Idag har jag kommit hem igen efter en härlig helg i storstan.

Men jag surar för tillfället stort för när jag kom hem och skulle hoppa i duschen för att tvätta av mig resdammet så var vattnet avstängt.

Det betyder: inget eftermiddagskaffe, inget vatten att släcka törsten som jag jobbat upp rejält i en svettig tågkupé på resan hit med, ingen dusch och alltså ingen ren Ida i fina klänningen på teatern ikväll  för den kan jag ju inte klä på den här smutsiga ressvettiga kroppen.

Kanske ska testa det där med att tvätta håret i öl?

Öl eller mjölk är de två flytande vätskor jag har att tillgå i hemmet just nu. Mjölk känns inte bra för håret eller för att få fram fräschör i kroppsdofterna direkt. Vi har gin också det kanske jag kan döda en eller annan illaluktande bakterie med och få fram fräschör….