Vinter rasat ut bland våra fjällar och solen skiner ikapp med mitt humör.
Därför tog jag och Simon och spelade in en vårhälsning till er. En demoinspelning av Längtan till landet (eller Vintern rasat ut som jag trott den hette fram till igår̷

Här jobbar Simon med mixen och jag har tappat fokus och fotograferar istället

Nu är jag tillbaka i fokus och lyssnar nöjd på dagens resultat: Längtan till Landet med Ida & Simon

Jag tycker inte manskörer ska ha ensamrätt på den. Den är vacker nog för att alla ska få sjunga den.Kom  till  min myspace och lyssna på vår tolkning.

Varma vårkramar!

” Du ska inte tro att jag satt och sov. För det gjorde jag inte jag njöt av musiken. Det här var en riktig högtidsstund”

Så sa en underbar man i publiken idag. Han hade tidigare i sitt liv spelat fiol och hans vackra lilla fru hade spelat gitarr. Dessa två musikanter var några av dem som värmde mitt Ida-hjärta idag när jag och Simon spelade Kom vår på Hagagården.

Här kommer lite bilder från dagen:

På plats och packar ur.

Här stod skivan och berättade att den fanns

Kontorstid.

hemma i hissen med gitarren på ryggen (vilket är nytt och fräckt för mig!)
Väl hemma njöt jag av de vackra blommorna och den goda chokladen jag fick på barnrytmikavslutningen.

Klart slut.

Kram kram

Jag blev så glad idag när jag såg att Avsändare Margareta skrev ett fint inlägg om mig och min musik. Det är så fint att få  veta att jag når någon med musiken och orden jag skriver och sjunger-  och jag blir så glad att hon tog sig tid och gav mig och min musik plats i sin blogg. Det värmer ett Ida-hjärta!

kram kram

Idag har jag varit på stadsteatern i Göteborg och sett en föreställning som verkligen grep tag i hjärtat på mig, Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion i regi av Ronnie Hallgre.

Helt otroliga skådespelerskan Agneta Ekmanner talade till oss i publiken om att mista dem man älskar och släppa taget och gå vidare och hur svårt och overkligt det kan te sig.

Att stå ensam på scenen i 1 timme och 45 minuter med publiken synlig och med bara en stol som rekvisita, minimalistisk ljussättning och bara enstaka stunder av musik för att förstärka någon känsla är helt enastående. Jag är så fascinerad av den nerv Ekmanner lyckades hålla.

Jag grät så jag hulkade men har vackra viktiga tankar  med mig hem. Om ni inte räds sorgen så se pjäsen, eller läs boken med samma namn- gissar att den är precis lika bra och tänkvärd.

Nu ska jag torka tårarna och låta tankarna ta itu med allt de gått igenom ikväll.

Magiskt tänkande- vilken vacker formulering bara det…

Jag är alldeles förfärligt förälskad i pelargoner och önskar mig en egen punchveranda med massor av krukor och prunkade pelagoner i tjogtal. Nu har jag ingen punchveranda så mina senaste tillskott av sorten Mårbacka har flyttat in i köket istället.

Tydligen är även Lasse Anrell galen i pelargoner.
Visst är hon vacker min Mårbacka?

Idag hade Simon och jag premiär för vår vårturné för musik i vården i Alingsås: Kom vår!

Pressuppbådet var enormt… eller i alla fall var Alingsås tidning där och gjorde en intervju.

Dagen till ära var vi klädda i blågult och ställer oss stelt och högtidligt framför kameran.

Jag har tänkt på att det blir annorlunda när en äldre människa med sina erfarenheter av vad livet är och ger ska lyssna på mina texter och tolka dem genom sina upplevelser.

Men sen tänker jag efter (med hjälp av Simons skarpsinne också) och inser att kanske är jag lite av en gammal själ i en ung kropp. Långsamt långsamt vill jag gå. Hur många i min ålder skulle lyssna till de orden och känna igen sig? Alla de som lever sitt liv så fort och framgångsrikt- skulle de ens förstå vad jag menar eller tycker de om när det går snabbt?

Jag tror att jag hade passat bättre i en tid som gick lite långsammare. Lägger in texten till sången Långsamt från skivan Ida&Simon så får ni se om Ni känner igen er eller om det är bara jag som önskar att tempot drogs ner och livet fick landa lite.

Långsamt

alla går så snabbt

jag hänger inte med

minns inte hur det är

att inte va på väg

inte ha bråttom

att inte ha tanken där fötterna går

utan långt framför

jag vill gå långsamt

långsamt

jag vill gå långsamt långsamt

och känna efter hur det känns

jag vill gå långsamt

långsamt

utan annat mål och mening

än att sätta ena foten framför den andra

jag vill

jag vill gå långsamt

långsamt

Nej nu vet jag inte hur jag tänkte riktigt. Jag blev så överväldigad och smickrad att jag idag helt oväntat hörde mig själv säga JA till att vara med och spela basket i vår.

Hur tänkte jag då? Ida+ basket=katastrof

Jag är knappt högre än en hand över havet, har inget bollsinne, gillar inte alls bollsporter, en fot som är skadad och inte är gjord för hopp och studsar och ändå svarade jag utan att tveka: JA

Jag blev så glad att någon vill ha mig med och leka, men nu är jag tvungen att berätta för den snälla baskettjejen att jag varken kan eller vill spela någon basket varken nu eller någon gång senare i mitt liv.
Ibland förvånar jag även mig själv med alla konstiga saker jag säger ja till utan att tänka efter…

Idag porträtteras jag i serien “Om en människa” hos Men Mia!

Läs det och passa på att läsa de andra fina porträtten i serien också

Jag gillar den jag är sedd genom Men Mias! ögon och beskriven med hennes ord…Hon verkar rätt bra ändå den där Ida…

Ni som inte var i Kalmar i fredags och lyssnade på vår konsert på Söderport kan passa på att lyssna på lite livemusik och intervju med oss i studion på Sveriges Radio  Kalmar om ni har lust. Och det hoppas jag ju förståss att ni har

Ida & Simon radio Kalmar.Klicka på fredag 3/4 kl 16.07-16:30 så är det Ida & Simon för hela slanten

Glömde kameran hemma men hade två toppenfotografer där så jag hoppas jag ska kunna återkomma med lite fina bilder från Kalmar också!

Tills dess får ni hålla tillgodo med att lyssna

vårkramar!

Min väninna skickade tillbaka mitt sms med ett gott skratt. Jag hade varit lite snabb och inte kollat att orden som bildades blev de rätta. Sången blev sängen när jag skulle berätta om den stora utmaningen att spela gitarr och sjunga på en ny låt jag lärt mig-  och desto roligare blev sms:et

” klarar av att vara närvarande och ha nerv i sängen samtidigt. UTMANING- fingrarna gör ont åxå”