Fröken Olsson funderar

Här om veckan bestämde jag mig för att sluta som krönikor för Driftig.nu . Två år har gått och det var dags att gå vidare.(läs fin artikel om det här)

Jag har haft 2 härliga år som krönikör här och jag önskar den som tar över för mig en härlig och rolig tid hur länge hon nu väljer att stanna.

Just nu är jag inne i en tid av förändring. Nya idéer ska ros i land och projekt ska  startas upp och avslutas. Och trots att jag vet att allt har sin tid och att jag mår bra av förändring och att det utvecklar mig både som person och som yrkesmänniska så är det med vemod jag avslutar saker.

Jag avskyr alla sorters avsked. Varje gång jag åker från någon jag tycker om blir jag tårögd, varje gång sommaren går mot sitt slut och jag åker från stugan för sista gången får jag ont i magen av avskedet till sommaren, flera nära vänner har flyttat från stan de senaste åren och varje gång jag får ett besked om att någon jag gillar ska flytta ryser jag av obehag.

Jag vill stoppa tiden.

Eller vill jag det egentligen?

Jag vill ju se nya saker, träffa nya människor, få nya utmaningar, skriva ny musik, möta ny publik och skriva nya texter för nya läsare. Stannar jag på en och samma plats kommer det inte hända. Men ändå. Det är tråkigt med avsked.

Så lite darrig är jag på tangenterna när jag säger hejdå i min sista måndagskrönika för Driftig.nu.  Jag kommer att finnas här på Driftig framöver och flyttar jag min blogg kommer ni får reda på det via min blogg här. Så stanna gärna mina fina läsare och tack för alla fina kommentarer, mail och  feedback på sånt jag dryftat här under åren.

Förändringar kommer- som en kaka på posten

Kram kram!

1: Kostar det så mycket, men du ska ju bara sjunga i 20 minuter?
2: Ok men hur mycket kostar det svart?

3. Ja i så fall får du sjunga lite mer

Det här är tre av de vanligaste följdkommentarerna när jag ska prata gage. Och jag är så trött på att varje gång behöva förklara att:

1: om jag spelar 20 minuter på ett evenemang som håller på tre timmar så innebär det  minst 2 dagars jobb med rep, förberedelser och efterarbete.

2: Inte heller vill jag jobba svart, något som av många bokare anser vara snobbigt. Vem fan tror jag att jag är som ska ha vita pengar och pension och hela baletten? Jag får ju sjunga det ska jag vara glad för. Det finns andra som har tråkigare jobb än vad jag har.

Sant men nu är det här mitt jobb och det är ganska få som kan göra det lika bra som jag och jag vill ha betalt när jag utför en tjänst för er trots att jag trivs på mitt jobb.

3:  Det är så himla konstigt att de flesta vill att man ska sjunga MER om de tycker att det är dyrt men ändå bestämt sig för att boka mig. Det är inte alltid som en längre konsert blir en bättre konsert och ger bättre valuta för pengarna. Kvantitet är inte alltid kvalité. Olika publik och olika evenemang kräver olika typer av upplägg. Men ofta vill arrangörer ha mycket musik för pengarna trots att jag påpekar att det kanske inte gynnar evenemanget och upplägget alls.

Vilka följdfrågor och kommentarer dyker Du på som du tröttnat på?

Nu är glada julen slut slut slut och snart kommer påska och allting.
Men nu när snön ändå bestämt sig för att lägga sig vit och gnistrande utanför fönstret här i Göteborg passar jag på att sätta igång förberedelserna inför nästa års julaktiviteter.
Så innan alla era minnen från julen är borta vill jag använda min måndagskrönika till att be er tänka igenom era 3 favoritjullåtar.

För att det ska vara rättvist ska jag själv lista mina julfavoriter:

Gläns över sjö och strand

River (Joni Mitchell)

Koppången

Hjälp mig kompisar- för i begynnelsen skapade Ida en julskiva….

Ida & Rasta har julfeeling

Här om dagen pratade jag med min väninna och hon var lite irriterad på sin kille för att han hade så svårt att få tummen ur hela tiden och aldrig fick saker gjorda. Då använde hon ett uttryck jag aldrig hört förut men som jag gillar och tänker göra till mitt- ni får också låna det

” Han rider inte samma dag han sadlat hästen direkt”

har ni hört det förut?

1921

Det var först då kvinnor fick rösträtt

För 88 år sedan föddes nog många av våra morföräldrar och de blev den första generationen som föddes in i en värld där kvinnan inte var en mans egendom utan en egen fri vilja att räkna med.

Möjligheterna för kvinnor att göra egna val öppnades långsamt och har generation efter generation stärkts.

För 88 år sedan var det tvunget att tas till en omröstning för att bestämma om kvinnor var värda att lyssnas på. Tänk på att många röstade emot det förslaget. Många av våra farfarsfäder tyckte det var en befängd idé att låta kvinnan ha en röst som räknades.
88 år det är inte så lång tid och jag är så glad att jag är född till en tid och i ett land där det jag tycker och tänker räknas trots att jag råkar vara född till kvinna.

Jag blev så full i skratt när jag mitt i melodifestivalen kom på att den korta tjejen i Lili & Sussi ser ut och sjunger som Gulletussan.

Alla mina favoriter vann och jag grät så jag hickade när min nya idol Caroline af Ugglas sjöng Snälla snälla snälla….

Pratade nyss med en sjuksköterska på vårdcentralen. Hon blev arg på mig. Arg för att jag inte kunde ställa in mina barnrytmiklektioner idag- att jag måste boka in min akuttid, för urinvägsinfektionen jag vet att jag har, efter klockan 15.

” Men hur ska du kunna jobba måste du inte kissa hela tiden och gör det inte ont?”

” Jo men jag vet ju att jag inte behöver kissa egentligen så jag får väl hålla mig 45 minuter i taget”

” Nej du ska inte jobba ring och sjukanmäl dig  och kom klockan 11″

” Jag kan inte ringa och sjukanmäla mig.  Idag ska jag träffa ungefär hundra barn och jag kan inte hitta en vikarie” (här lät jag bli att säga att jag inte heller har råd att inte jobba för jag måste banne mig fixa ihop pengar nu och det ska inte lite ilsket urin få komma i vägen för)

” Jag tycker det låter dumt  att vänta men det finns en tid klockan 15 för dig. Men då måste du se till att ha kisset i kylskåp hela dagen! ”

“JA jag har har lagt kisset i kylen”

Det är kul nästan jämt att va sjuk… Extra roligt när jag vet att jag med infektion i kroppen ska träffa 100 barn med diverse olika bakteriehärdar. Får se vad mitt imunförsvar går för och hur många nya förkylningar och virus jag fixat på mig till nästa vecka….

Gnällig fredagsmorgon!

Jag gillar nätet. Jag jobbar hemifrån, själv mestadels, och det ger inte upphov till några spontana möten. Inget skitsnack vid kopieringsapparaten, ingen att slänga ut snabba frågor till, ingen att äta lunch med eller snacka skit med vid kaffeautomaten.

Jag är väldigt ensam på jobbet.

Då använder jag mig av den världsvida webben, platser som Driftig , myspace, facebook och olika bloggar blir mina arbetskamrater.

Men jag är ändå en social person och efter att ha läst samma bloggar länge och fått feeling för personerna bakom dem så slängde jag iväg ett mail till Mia och Maja- Stina och kollade om vi tre kunde ta ett glas vin någon dag.

Som tur var är båda två sköna brudar och pigga på nya förslag så ingen av dem verkade tycka jag bröt mot några bloggkoder om att få leva sitt bloggliv ifred.

Vi hade en härlig kväll igår. Precis vad jag behövde: ärliga härliga nya människor i mitt liv!

Tack flickorna för att ni hängde på!

… trot eller ej  men INGEN av oss hade med sig kamera igår kväll alltså inte en enda bild från detta superbloggmöte

“Vad är viktigt på riktigt” så sjunger Idde Schultz i en av mina favoritlåtar och jag tänker väldigt mycket på det just nu. Vad är viktigt på riktigt egentligen?

Jag är inte riktigt tillfreds med tillvaron just nu. Det är som att det inte blir ro i kroppen, jag vet inte var jag är på väg, inte vart jag vill vara och hur jag ska komma dit. Och skådar jag den här oron under lupp inser jag att jag likt många andra låter oron för sådant som inte är viktigt på riktigt ta för stor plats. Status och sånt som kan köpas för pengar det är inte viktigt på riktigt.

Det som är riktigt viktigt är att trivas med det jag gör och att omge mig av människor jag bryr mig om.

Jag har tjänat 1 800 kronor den här månaden, betalat 17 000 i restskatt, fått fina recensioner men inte sålt några skivor. Men jag vill inte låta det ta all energi, jag kan betala hyran och status och prylar får aldrig bli viktigt på riktigt för mig.  Jag har så mycket av det som är viktigt på riktigt i mitt liv att oron över världsliga ting inte ska få sätta krokben.

“Ditt skratt tinar tjälen i själen”

så sa en underbar vän på andra sidan Atlanten till mig idag.

Det är sånt som räknas. Att tina tjälen i själen på en vän. Det är viktigt på riktigt!