Fröken Olsson funderar

Lördagmorgon är min favoritmorgon!

Jag lever ett ganska fritt liv med relativt olika saker som händer på dagarna i mitt jobb och det gillar jag.

Men lördagmorgon är full av ritualer.

Då går jag upp, handlar gott bröd hos lilla tanten i bageriet på gatan, kokar kaffe så det luktar härligt i köket. Så  sätter jag på radion och melodikrysset som börjar sända klockan 10.

Det löser jag tillsammans med min pappa, min vän Nenna och hennes föräldrar och nu för tiden ofta även Tina och hennes pappa som support.

Det här gör vi via sms och telefonsamtal över landet alla bor utspridda i olika städer men melodikrysset förenar. Jag älskar den här morgonmysiga lördagsritualen.

kaffet kokar och sprider härliga morgondofter i köket

krysset är upplagt och redo att lösas

Frukosten uppdukad och jag är redo att följa Anders Eldeman i melodikrysset och lösa det via mobil och telefon en timme framåt. Morgonmys!!!

Idag vill jag använda min måndagskrönika till att skriva om det allra viktigaste och mest självklara i världen: Alla människors lika värde och mänskliga rättigheter åt alla.

Jag såg en film idag om medborgarrättskämpen och politikern Harvey Milk .

Han blev den förste öppet homosexuella mannen som valdes till en offentlig tjänst i USA. Han mördades ett år senare men hans kamp för lika rättigheter är lika viktig nu som någonsin.

Alla människor är lika värda och har samma rättigheter. Det ser så självklart ut men tyvärr är det inte lika självklart i praktiken. Inte ens i Sverige 2009 tycker alla att det är självklart att alla som älskar varandra ska få gifta sig om de vill det. Människor som tror på en allsmäktig kärleksfull Gud bestämmer sig för att all kärlek inte är lika värd.

Om det är något jag tror på så är det kärlek och den som inte ser att kärlek mellan två människor är vacker och lika värd den vet inte mycket om att älska.

Så var den igång igen- en räddare i nöden när vintern håller greppet om oss utan snö men med massivt mörkgrått regn och motivationen är svår att få fram.

Då kommer Göteborgs filmfestival och den gör mig alldeles pirrig i hela kroppen. Ljuvligt!!!

Min festival består av 10 filmer på en vecka. Tid att inspireras av intressanta dokumentärer och härliga spelfilmer från hela världen.

Började festivalen med att se filmen Machan redan klockan tio i morse. Det var en underbar film baserade på en sann, väldigt komisk men också sorglig historia.

23 män i Sri Lanka bestämmer sig för att skaffa sig inresevisum till Tyskland dit de drömmer om att få åka för att arbeta och tjäna pengar. Detta gör de genom att fejka att de är ett handbollslag som blir injubna till en internationell turnering. De kallar sig The Sri Lanka National Handoll Team och ingen av dem vet någonting alls om handboll allt de vet är att de längtar till väst och drömmen om att leva där och kunna få ett bättre liv.

En oerhört rolig film som samtidigt gjorde ont i hjärtat att se. Vi har det väldigt bra i det här landet trots att det regnar och är becksvart. Vi har tur som får leva här!

Jag fick ett paket på posten idag från min pappa. Han skickade mig en alldeles egen näktergal.

En underbar liten gosedjursfågel som sjunger alldeles ljuvligt när jag trycker den på magen. Det är fantastiskt att få lite fågelsång i huset. Jag är förtjusad av en leksak och pappa är dagens vardagshjälte som fyllde mitt hem med fågelsång!!

Idag har det varit en hysterisk dag full av olika möten och deadlines och som grädde på moset har jag haft svåra PMS-smärtor och ätit extrastarka tabletter men ändå haft galet ont i mage och rygg  och ett humör som är helt opålitligt.

Kom att tänka på den där tjejen på TV som kräktes i direktsändning och sen bara körde på som om ingenting hade hänt.

HON är en vardagshjälte av allra största mått. Alla ni som lider av svår PMS vet vilken tapperhet hon visade som stod där i direktsändning och genomled det!

Hon är min vardagshjälte idag!!!

För en vecka sedan kände jag att något behövde göras. Inspirationen uteblev, jag var alldeles tom i huvudet och inte en enda vacker rad eller musikalisk strof lät sig fångas och sättas på papper. Jag var helt blank i huvudet.

Då bestämde jag mig för att varje dag ta mig ut från mitt hemkontor och se något nytt och lära mig nya saker om sådant jag längtat efter att veta.

Jag har lärt mig massor av underbara saker, sett vacker konst, gått på musikal, läst en svensk klassiker och lärt mig lite mer om ett krig jag inte kände till annat än till namnet och upptäckt att jag älskar jugend.

Men det jag främst lärt mig är att det krävs påfyllning för att vara kreativ.

(påfyllning genom att se en vacker takmålning på Fysiken i Göteborg i jugendstil)

Påfyllningen jag behöver är sällan densamma, just nu behövde jag lära mig nya saker om annat än musik för att komma från min skrivkramp, andra gånger kan det vara lugn och tystnad jag behöver fylla på med och ännu en annan gång kanske det är sällskap och vänner eller mer djur och natur.

Jag lyssnade på mig själv och vad jag hade lust att göra just nu och den lilla svart anteckningsboken jag köpte i början av veckan är snart full med tankar, idéer, vackra ord och kreativitet. Ord har jag skrivit helt utan att känna mig stressad eller tvungen och nu har proppen släppt och jag ser fram emot att imorgon sätta mig och skriva en text till en låt jag och Peter jobbar med.

En veckas inspiration utifrån har väckt inspirationen inne i mig igen och det är jag så glad över!

1. Fulla tonåringar i gäng som skriker ramsor och sjunger studentsånger i januari.

2. Fulla tjejgäng som skrattar i falsett och slänger med håret och spiller rosafärgad slisksprit på sina medpassagerare

3 Fulla killar i 20 års åldern som dricker öl ur burkar och rapar högt.

4 Fulla män som kommenterar mitt utseende

5 Fulla män som står alldeles för nära i trängseln och trycker sig alltför tätt intill och gör mig så rädd att jag inte vågar säga ifrån

6 Fulla par som bråkar och skriker åt varandra

7 Fulla föräldrar med barn

8 Fulla människor i alla möjliga åldrar som måste kräkas

9 Fulla hotfulla killar som attakerar andra fulla hotfulla killar

10 Fulla hotfulla killar som skriker åt vem som helst som råkar titta åt deras håll.

Oh igår hade jag lyxinspiration i form av musikalen Mary Poppins på Göteborgsoperan.

Jag är ju utbildad musikalartist och därför har jag sett en väldig massa musikaler och är oerhört svår att imponera på med just den konstformen. Trots att jag gärna vill har jag svårt att svepas  in i historier för att jag stör mig på koreografin eller inte tycker sånginsatserna är bra eller vad det nu må vara. Tråkigt av mig det vet jag, men just därför är det underbart att bara svepas in i en sagovärld och stanna där i 3 timmar!

Mary Poppins var helt ljuvlig och full av magi.  En av mina allra bästa vänner Linda Olsson gör huvudrollen och jag trodde jag skulle ha svårt att se bortom att det var HON. Men hon var så otroligt bra som Poppins att jag helt förtrollades av henne och den underbara värld hon skapade för familjen Banks.

Gå och se den om ni vill virvla in i en annan vackrare värld för ett par timmar.

(Till och med Kärleken som är ytterst skeptisk mot musikal i största allmänhet och operan i synnerhet blev förtrollad och grät när Poppins flög iväg över hustaken. Bättre betyg är det svårt att ge)

Idag var jag inte alls förberedd på vad jag skulle inspireras av.  Det fick bli en brokig inspirationsdag. Jag ville bara låta dagen gå och se vad jag fick feeling för att lära mig idag.

Jag gick ut i  underbara solen på en promenad, hade ett möte i stan och gick till en bokhandel drack gott kaffe i deras kafé och kollade i konstböcker. Jag blev förtjust i Art Noveau och ska se om det finns något roligt i Göteborg som jag borde kolla upp i den stilen.

Några idéer på Art Noveau-inspiration i Göteborg för en novis?

Sen gick jag till min favoritaffär för te och kaffe och passade på att byta en av mina pocketböcker i deras fiffiga bokbytarlåda.

Då hittade jag boken Dr Glas av Hjalmar Söderberg. Kom på att jag länge velat läsa hans bok Den allvarsamma leken men aldrig gjort det. Bestämde mig för att Dr Glas fick duga lika bra och har efter ett par timmars jobb i eftermiddag lagt mig i sängen och läst boken.

Den är verkligen bra! En bok jag slukar vilket jag inte var beredd på. I somras läste jag Röda Rummet av Strindberg och den var verkligen inte någon favorit för mig. Den var alldeles för detaljerad och trög och för mycket politik och för lite personporträtt för mig.

Men Dr Glas av Hjalmar Söderberg ska jag läsaoch inspireras av ikväll och så har jag bestämt mig för att se Antikrundan också och tänker att det kan vara rolig inspiration också, både för att studera människorna som kommer med sakerna och se om det verkar finnas någon gemensam nämnare mellan dem och för att lära mig lite om porslinsdockor, gamla japanska skåp och tennstop.

Stora inspirationsprojektet fortgår och idag var jag tillbaka på Göteborgs konstmuseum där jag koncentrerade mig på tavlorna i Fürstenbergska galleriet. Paret Fürstenberg var konstsamlare och även mecenater till de stora svenska då verksamma konstnärerna och de har donerat hela sin konstsamling till Göteborgs konstmuseum. Jag hade läst på lite om de konstnärer som var representerade och lapade i mig av Bruno Liljefors, Carl Larsson och Anders Zorn.

Det var det jag hade tänkt att jag skulle upptäcka idag men när jag släntrade ner för trapporna på väg hem blev jag stående blick stilla vid en stor glasmonter med bitar av en räls gjuten i brons och en färgglad boll. Det här konstverket fångade mig omedelbart. Så enkelt och så fasansfullt. Tårarna börjar rinna.

Att det var ett minnesmärke över de barn som dog i koncentrationslägren var så tydligt. Den där bollen med klara, glada färger- till för att lekas med- lämnad där i vakumet. Ett stycke destilerad tid: någon som tappat den kommer aldrig tillbaka leken är slut.

Konstverket heter Spår- ett minnsemärke och konstnären Lenke Rothman uppmanar oss att inte låta det ske igen.