Fröken Olsson funderar

Julefriden sänker sig över mig, eller vad vet jag om det är julefriden det kanske bara råkar vara advent när en känsla av frid infinner sig i mig. Men fridfull känner jag mig och det är så skönt.

Efter tidigare releaser har jag varit så uppe i varv att jag fallit rakt ner på marken veckan efter release. Även om det gått bra har jag fallit ihop som en liten pöl av trötthet. Men efter onsdagens underbara konsert med alla fina människor, 100 underbara personer tog sig till Sjömanskyrkan för att fira med oss, och efter trevliga intervjuer till tidningar och mycket radiotid har jag ändå energi över och känner mig faktiskt fridfull.

Det är sant att man lär sig av sina misstag. Och jag har gjort misstaget att ta i alltför mycket och sätta för höga förväntingar på mina egna prestationer. När jag släppt lite på det så blir allt så mycket roligare. Jag  kanske börjar bli tjatig för er som läser mig blogg. Ni kanske fattat detta för länge sen men för mig är det nytt och revolutionerande att vara tillåtande mot mig själv och ge plats för misstag och luft att andas och inte stressa mig själv och andra.

Nu finns Ida & Simon äntligen för alla att lyssna till och om man vill också att köpa. Hoppas att många av er tar chansen att titta in på min hemsida, lyssna på musiken och om ni vill  också köpa den.

Varför inte ge bort den i julklapp till någon. Här är några titlar på albumet och vad de handlar om:

Två hjärtan i samma kropp - till alla våra älskade mammor som andats vår luft och låtit våra hjärtan slå i deras kropp.

Långsamt långsamt:  till dem som tycker att det går lite för fort och längtar efter lugn.

Ringa in något nytt: för alla oss som vill börja på ett nytt blad kom ihåg att man kan ringa in ett nytt år när man vill.

Kom vår:  en sång till dem som liksom jag längtar efter våren när regnet piskar och paraplyt vänds ut och in.

Så här kommer en varm kram från en Ida som är glad och stolt över att jag gjort det här skivsläppet med lugn, ro och glädje, inte stress och press.

Oh nu ska jag snart hoppa ner i sängen och sova skönhetssömn för mina stämband.

Men jag är alldeles uppe i varv.

Haft gig och en liten ambassadörspresentation på grymma affären Icons of Eco

Där spelade jag och Simon för det kvinnliga nätverket Carpe Diem och det var en skön och varm stämning och vi sålde en hel massa skivor och jag är GLAD!

Imorn smäller det: Då är det release!!!!

Morgonen börjar vi på Sveriges Radio P4 Göteborg där vi spelar live hos Ylva Nilsson i programmet Radiohuset.

Sen är det releasebestyr dagen lång innna jag får hoppa i min NYA fina klänning som sytts och designat speciellt för mig och min release av Susanne Sadri på Beundra
Hoppas jag ser er på vår releasekonsert i Sjömanskyrkan vid Stigbergstorget kl 19.00 imorgon onsdag.

Nej nu måste jag speeda ner mig och försöka somna… jag lär ju få sova med det där förbaskade  avslappningsbandet om jag ska få något lugn i natt. Ida Olsson är speedad och glad inför releasen

Kram kram

Det är söndag och i min kalender står det med stora bokstäver: VILA

På onsdag släpps skivan  Ida & Simon och vi har releasekonsert på Sjömanskyrkan i Göteborg.  Innan dess är dagarna fulla med releasebestyr. Inför tidigare releaser har jag varit helt slut veckorna innan för allt jobb jag har gjort.

Men jag tror jag har hittat grejen som funkar för att jag ska ha kul och inte drabbas av panik och det här “litenhetsvansinnet”  som jag talade om för nån vecka sen här i min måndagskrönika. Och det handlar inte om  någon mirakelkur som ska hålla mig frisk, pigg och glad. Inga piller, ingen guru, inget hokuspokus.

Vila är min enkla medicin.

Jag har testat “kör så det ryker” varianten tidigare. Då har jag kört på fast jag varit trött, jag har gjort allt jag skrivit på varenda lista, jag har ringt alla samtal och några extra för säkerhets skull, jag har dubbelkollat det som någon annan skulle göra och sedan ofta gjort det själv för att få det ur världen, jag har tänkt att ” vila kan jag göra sen, jag måste smida medans järnet är varmt”

Men den här gången har jag testat en annan variant. Jag har provat att vila när kroppen är trött, lyssna på mig själv och känna efter vad jag orkar, bett om hjälp och sedan lämnat det arbetet och inte kollat upp varje detalj själv.

Och ni som liksom jag lider av kontrollbehov vet själva vilken kamp det kan vara att släppa taget. För er andra kan jag bara förtydliga det:  det är skitsvårt!!!

Men jag har gjort det. Jag har bett om hjälp och tagit emot den, jag har insett att jag inte kan själv, jag är inte starkare än någon annan trots att min vilja och envishet kan ge skenet av att så är fallet.

Att vila och släppa taget är helt grymt. Värt ett försök jag lovar att det gör skillnad- bra skillnad!

Idag slutade mina rytmiklektioner för barn i Härlanda. Jag fick fina presenter som alla gick att äta så nu har jag oväntat mycket lyxgott att njuta med ikväll: Gott vin, lyxig choklad kanelte och saffranskorpor förgyller fredagkvällen när jag sitter uppkrupen i min röda sammetssoffa, lyxfrossar och skriver texter till en ny låt jag och Peter ska jobba med nästa helg. Jag är väldigt överraskad över denna veckas stora presentskörd

Fredagskram!

Det är en regnig förmiddag i Göteborg. Jag sitter håglöst vid datorn och vet inte riktigt vad jag ska jobba med. Så kommer posten och med den en mystisk avi.

ett paket

till mig

på posten

( eller inte på posten förstås utan på ett utlämningsställe i en butik, för posten finns ju knappt. Vet inte vad de gör på posten, man kan i alla fall inte köpa frimärken och hämta paket där)

Jag rusar dit med andan i halsen. Ett  mystiskt paket på posten till mig. Det är som en dröm. Tänk om någon har skickat ett riktigt paket med ett handskrivet brev i.

Och tänk att det är just precis så det är!
Min allra käraste syster har skickat mig ett vackert och väldoftande ljus att lysa upp min värld med och ett handskrivet brev till det att läsa i skenet från mitt nya ljus.

För det är hon vardagshjälte i min värld. Tack finaste Hanna!!!

Är det inte konstigt hur knasigt våra hjärnor fungerar ( i alla fall min… ) och att vi har så mycket lättare att ta till oss av negativ kritik än positiv.

Jag kan ha en konsert och tio personer kom fram efteråt för att berättade att de på olika sätt blivit berörda av det jag sjunger och skriver.

Jag kommer hem  och är glad och nöjd och känner att jag gjort något bra för min publik.

Så morgonen efter är det en recension i tidningen där recensenten inte gillade konserten. Plötsligt glömmer jag bort vad min publik sagt, de viktigaste av alla, de som själva valt att se mig för att de tycker att det jag skriver och sjunger är bra. Nu sätter sig istället den där negativa recensionen fast.

Sen tar det dagar av  negativa tankar innan jag till slut kommer ihåg vad de där fina människorna  i publiken sagt efter konserten. Då blir jag lugn och kan vara lite logisk igen och se att alla tycker olika och att det är ok. Jag jobbar ju faktiskt själv som recensent och vet ju att det jag tycker om en skiva jag recenserar är MIN åsikt och absolut inte delas av alla andra.

Tänk om jag tänkt tvärt om och bara glömt bort det negativa och tänkt att ALLA nog tycker att  jag är bra, eftersom fina personer i publiken som sagt snälla saker till mig. Storhetsvansinne skulle det nog kallas.

Men va mycket skönare det skulle vara med lite storhetsvansinne istället för den här oroliga litenhetsvansinnet jag håller på med.

Jag vill komma ihåg det bra och skaka av mig det dåliga, det borde jag lära mig nu när skivan Ida & Simon går ut till recensioner. Jag skulle gärna drabbas av en släng storhetsvansinne som tar mig genom de här veckorna av recensionsoro.

Den här veckan utser jag min tågkompis Peter till veckans vardagshjälte i min värld. En helskön äldre man som jobbade med något så spännande som flygplansolycksutredare, arkitekt och så hade han som specialintresse att jaga. Yrken som tog honom världen runt och hans historier fick mig att skratta högt och gjorde att resan hem från Danmark gick fort och var trevligare än jag hoppats.

Jag älskar tåg , jag träffar ofta trevliga personer som vidgar mina vyer. Två tidigare pojkvänner har faktiskt jag träffat på tåget också. Det är något  magiskt med mig och tåg

Jag är inte ett med SJ  alls,  tror aldrig ett tåg jag åkt med kommit i tid tyvärr. Men jag kan inte låta bli att gillar deras slogan ” Den inre resan” det är något speciellt med tåg ändå!

Min nya hemsida är nu klar! Gudarna ska veta att jag inte är ett med datorer, snabbkommandon och superkringlor. Massor av tid har det tagit men jag kan inte skryta med att jag gjort mycket på egen hand ändå. Nej  varje nytt moment har krävt skype-kontakt och långa mail med pedagogiska förklaringar från mitt privata dream team för datasupport som denna veckan befunnit sig i Odense.

Dream team för förvirrade användare som jag är min underbara webmaster Anneli Mortensen (som också är höggravid och föder vilken sekund som helst)  som till vardags är systemutvecklare på Fionia Bank och Mats Larssonchefredaktören på Datormagzin .

Med denna support kan jag proudly present den nya hemsidan !

Veckans vardagshjälte är min favorit-fiskhandlare nere på Olskrokstorget. Han fyllde en regnig extratrist fredagseftermiddag med ” vad ska jag göra laga till middag irritation”  med skratt och nu ska jag också laga god mat som han tipsat mig om.

Alla borde ha en egen fiskhandlare som kallar dig Lilla Fröken Solsken när det regnar som allra mest!

Ja som ni märkte så hade jag inte mitt livs bästa dagar, lusten tog slut och energin rann av mig.

Men märk väl, den är tillbaka!

Idag har jag och min nya lysande PR-kvinna Åsa Lövgren Janson spånat om upplägg för releasen och jag är full av energi, roliga idéer och glada förhoppningar.

Det är ju underbart när det vänder