Igår spelade vi Andas Solsken med Gaiakvartetten i Vänersborg på en konferens. Vi spelade i en underbar teater i Folkets hus som jag hoppas att jag snart får spela i igen, en helt fantastisk lokal och alldeles fullsatt upp på andra balkong var det.
Lite nervösa backstage
Stråkflickorna jobbar duktigt
medan jag och Simon flamsar och tramsar och dricker kaffe…
Jag har under veckan funderat mycket över att nätverka och vilka ringar det kan ge på vattnet när jag genom trevliga möten får chans att träffa personer som på olika sätt kan hjälpa mig framåt i min karriär och mitt liv.
Många av dessa möten med människor har kommit sig av en ren slump, om jag ser det i ett kort perspektiv. De som hjälpt mig allra mest är personer som jag råkat träffa på en fest eller suttit bredvid på tåget eller något annat oplanerat. Vi har slumpartat börjat prata om något och fått feeling för varandra och så har det visat sig att den personens svärmor bokade band till en festival där min musik passade eller att en annan persons pojkvän just fixade med en stor konferens och att min musik skulle passa toppenbra där.
Jag brukade som sagt se det som slumpen. Vilken TUR jag har haft!
Och visst är det tur att jag träffat dessa trevliga hjälpsamma människor. Men visst kan det också finnas ett visst mått av skicklighet inblandat? Det är ju faktiskt så att jag är en social person som älskar att träffa nya människor och ett par av dem har varit personer som gett mig jobb och kontakter.
I vanliga mingelsituationer där syftet är just bara att skapa kontakter är jag inte alls lika självklar vinnare. Då blir jag nervös och känner att jag måste sälja mig själv och slipa mina argument. Min produkt är JAG och det är svårt att sälja mig bara sådär över ett glas vin . Det är inte ofta proffsmingel leder mig till några större framgångar.
Jag är bra på att skapa nya roliga kontakter men det sker oftast spontant inte på ett uppstyltat affärsmingel. Jag är nog en typisk spontanminglare som har mycket att lära av mingelproffsen.
Det finns så många människor i världen som gör fina saker för andra i vardagen. Så jag har bestämt mig för att kora en vardagshjälte i mitt liv varje vecka. Jag är säker på att ni har era egna nominerade men här är min första vardagshjälte:
Min underbara vän Tina för att hon tänkte att enough is enough och ringde P1 och sa ifrån. All kärlek är lika värd och ingen har rätt att sätta sig över någon beroende på deras sexualitet.
Min vardagshjälte är Tina för att din syn på kärlek och människor är jämlik och vacker!
Ibland kan jag verkligen slå knut på mig själv för att, när jag ska göra ett jobb någonstans förena nytta med nöje. Jag ser till att hälsa på någon vän eller se en pjäs i staden till exempel.
Särskilt tydligt blir det här när jag åker till Stockholm för där bor min familj alldeles nära, många nära vänner bor där i olika delar av stan, många jobbar som skådespelare och musiker och har kanske en konsert eller gör stå upp på någon krog som jag passar på att se.
Men på slutet, när jag varit lite mer i Stockholm för att jag börjat skriva musik med en kille som bor där , har jag känt att det blivit alltför stressigt. Jag är där för att jobba och när jag är klar med det så får jag dåligt samvete om jag inte “passar på” att göra något som jag egentligen inte orkar.
Så i helgen åker jag upp till Peter och spelar in musik och jag har bestämt mig för att inte förena nytta med nöje alls (förutom att det är KUL att spela in musik då!).
Jag tänker inte se en enda pjäs, inte springa fram och tillbaka på olika kaféer och barer och passa ihop dejter med olika vänner.
Istället tänker jag ta mig ett par lediga dagar i december och verkligen vara där bara för att träffa mina vänner, se deras pjäser och verkligen ha tid för att umgås.
Det är inte alltid optimalt att förena nytta med nöje för mig nämligen.
Nu har hösten kommit för att stanna och för att försvinna och bli till vinter.
Hualigen. I Göteborg är vintern inte en årstid full av uteaktiviteter och vit snö att leka i utan en årstid med regn, fuktig kyla och mörker.
Jag blir ledsen av mörker och jag avskyr att bli blöt.
Förra året fick jag bort många förkylningar och mycket obehag genom att skaffa goretexskor som klarar av att hålla regnet borta och höll humöret upp genom att åka 2 veckor till solens land för att lapa solsken i november.
Men det blir ingen sådan resa i år så jag har istället införskaffat en dagsljuslampa som ska pigga upp mig under vintermånaderna, hoppas jag.
Varje morgon läser jag tidningen i ljuset av min nya dagsljuslampa med hopp om en ljusare framtid både för mig och finansmarknaden 
Jag hoppas i alla fall att den här magiska lampan, ska ta mig igenom en mörk göteborgsvinter och att ljuset vara ända fram till påska…
Har ni några andra tips för att hålla sig glad, frisk och kreativ genom en mörk blöt vinter. Jag är idel öra!
Idag har jag träffat min vän Harald Erici som jag tidigare hade Ida Olsson Kvartett tillsammans med och jag måste bara nu, innan jag struttar iväg på en disputationsfest med massor av folk jag inte känner och ett ämne jag inte vet något om, få berätta hur HÄRLIGT det är med gamla vänner som man känner sig trygg och bra tillsammans med och förstår sig på!
Lyckost mig som har sådana och jag håller tummarna på att fler av dem ska bosätta sig här i Göteborg.
Alla jag tycker om, flytta hit NU. Jag vet att det regnar här nästan varje dag men ni är solsken för själen!
Oh jag har hittat ett nytt favoritställe.
Här kan man dricka gott kaffe, köpa härligt te med sig hem, få massage, kolla in en utställning och byta sina gamla pocketböcker mot nya.
Etta på min heta innelista just nu:
Mitt i centrum- stället med bara bra grejer.
Ida gillar!!!!
Här om dagen var jag och min vän Tina på konsert och vi fick oss ett gott skratt när vi tänkte på vilken skillnad det var på oss nu och för fem sex år sedan när vi ofta hängde på samma ställe.
Det första Tina säger är
- ” Oj har du högklackat på dig vi som ska stå så länge.”
Jag förklarar att jag valt det för att jag har ont i ländryggen och högklackat får mig att ha bättre hållning om jag ska stå länge. Sen hamnar vi i ett intressant samtal om den ny ortopediska skon med rundad sula som gör att cirkulationen och de små musklerna i foten arbetar. En riktigt ful, bekväm sko som vi både gärna skulle vilja ha !
Sen tar jag av mig mina benvärmare och Tina är snabb på att berätta att hon minsann har stödstrumpor på sig för vi ska ju stå så länge. Nästa samtalsämne blir alltså stödstrumpor och deras fantastiska funktion för trötta ben.
Vi går upp till konserten och jag ger Tina en ilsken blick när jag ser att hon inte har på sig öronproppar. Banne mig för att utsätta sig för en sådan ljudnivå tänker jag. Men jag har extrapar med mig och lånar ut dessa för att vi inte ska utsättas för skadliga ljudnivåer.
Efter två glas vin funderar vi över om vi ska dricka ett tredje… det är ju en dag imorgon också.
Så fortsatte vi kvällen som två tanter i sina bästa år som inte alls hade något behov av att bekräftas av andra än oss själva den här kvällen. Det var så skönt att se att de där åren när vi slog knut på oss själva för att passa in och hitta rätt på ställen som det här har passerat.
Det var underbart att vara på en riktigt bra konsert tillsammans med min bästa vän i stödstrumpor och fotriktiga skor. Vår bästa tid är nog nu!
På ambassadörskickoffen i Stockholm pratade jag en stund med Åsa Lövgren Janson i trappan under lunchen. Det var ett sånt där möte där jag kände att “henne gillar jag”
Så vilken tur för mig att Åsa kände likadant och ringde mig en dag för snart en månad sedan. Hon frågade om vi skulle jobba med ambassadörsbesöken tillsammans, för att visa på olika sätt att driva företag och samtidigt få en chans att visa upp våra olika verksamheter för potentiella kunder.
Vi har träffats och jobbat fram ett kul och avslappnat sätt att göra våra ambassadörsbesök tillsammans, så att vi känner oss hemma i uppdraget. Jag skulle faktiskt vilja kalla vårt första ambassadörsuppdrag för lite av en ambassadörs-succé.
På Swedish Taste träffade vi ett 20-tal kvinnor från nätverket Embla och bjöd dem på både matnyttiga fakta om ambassadörskapet, musik och en kulinarisk upplevelse.
Det är så underbart när saker och ting faller på plats och när det här uppdraget kan användas både för att sprida ett positivt budskap till dem som går i tankar att starta företag och att själv få visa det jag gör och få nya bra kontakter och kunder.
Hipp hurra för ambassadörsbesök som förenar nytta med nöje.
Två nöjda ambassadörer
Simon Ljungman och jag lurade alla med våra oväntade serveringstalanger, eller särskilt Simon faktiskt jag hällde mest upp vatten Ingen anade att vi var där för att spela och sjunga och vi bjöd på en rolig överraskning med en konstMUSIKpaus för gästerna.
Caroline som jobbar i butiken på Swedish Taste bjöd oss på god mat och jag ser fram emot att gå dit snart igen och botanisera i hyllorna som dignar av bara goda grejer!
Jag har precis upptäckt det stora med minisemester.
Har haft en ljuvlig långhelg i Prag med min fina vän Nenna och vi har båda samlat krafter och energi för att ta oss igenom en lång höst med många mörka trötta dagar.
Minisemester är det nya svarta!
Så här härligt kan man ha det en solig helg i Prag, här är utsikten från cafet vi drack vårt morgonkaffe på. Lycklig i själen blev jag!
Första besöket på Karlsbron satte ett leende på läpparna.
Jag strosar iväg från hotellet i makligt tempo och med siktet på en kall god öl i solen!
Så här glad var jag när jag trodde jag skulle se något väldigt intressant i klocktornet. Guideboken och alla de hundra åskådarna varje hel timme byggde upp förväntningarna på den lilla processionen som skulle dyka upp ur klocktornet. Leendet dog en stund senare när spektaklet var över och jag inte ens fattat vart jag skulle titta…
