Fröken Olsson funderar

HIPP HURRA!

Min nya skiva Ida&Simon har nu ÄNTLIGEN kommit från tryckeriet i Tyskland. Jag försöker tänka att livet, med den här prövningen av mitt tålamod, försöker lära mig något… men jag vet inte rikigt vad?

” … jag kan aldrig veta, aldrig riktigt hur det blir, och aldrig gör jag någonting riktigt själv. Jag har tid men ingen lust att bara vänta. Jag kan själv, men som jag tänkt mig blir det aldrig”

Det visste jag och sjöng redan 2006 när jag släppte Andas solsken men inte är det lättare för det att vänta ut andras misstag och strul.

Men NU är skivan Ida&Simon här och imorgon åker jag till Prag och jag tänker fira skivans ankomst med tjeckiskt öl och så tänker jag fylla på energi inför en rolig men arbetsam tid innan releasen i november.

Jag som trodde jag var fladdrig, brokig och helt ostrategisk men nu har jag fått det svart på  vitt efter att ha gjort ett test  på nätet och sådan här är visst jag:

Idas personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa Ida:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Ibland kan det kännas så väldigt förvirrat när jag ser på min så kallade karriär och allt  jag gjort och gör. Jag blir stressad av dem som tycks gå rakt fram med bestämda, strategiska steg, de som inte viker en tum från sitt mål och gör allt i rätt ordning.

Sådan är inte jag. Jag är ganska otydlig och går lite hit och lite dit. Jag är allt annat än strategisk.

Jag har sjungit, spelat teater, dansat, varit programledare i Sveriges Radio, skrivit barnopera, drivit Teater Två med Tina och skrivit, regisserat och producerat 2 föreställningar , spelat barockopera, spelat rysk dokumentär dockteater, lett barngrupper i rytmik,  hållit föredrag, drivit ett eget bolag, sjungit storbandsjazz, skrivit en barnbok, gjort egen musik och släppt skivor, medverkat i shlagershower, barnmusikaler, sjungit på bröllop, begravningar och dop, firmafester och sjungit svenska nationalsången på EM-kval på ett fullsatt Råsunda.

Jag är varje karriärcoachs mardröm. Helt ostrategisk är jag.
Men idag såg jag ett program om Björn Skifs och han lugnar mig när jag drabbas av panik över att jag inte kan följa en röd tråd i min karriär. Då kan jag tänka på fina, visa Björn Skifs som sa ungefär så här:

” Jag blev inte den stora rockstjärnan, jag blev inte den stora musikalstjärnan, jag blev inte den stora filmstjärnan. Min karriär kanske var fladdrig och brokig men allt det där var jag och jag hade kul under tiden”

Ungefär så sa han och sådan är även jag. Jag är brokig och fladdrig, drivs av lust och kreativitet och vill ha kul på jobbet hellre än att få cred och helt ostrategisk är jag precis som Björn Skifs

Uff…det finns inget värre för en liten sångerska än att vara förkyld. Och den här veckan ska jag träffa en massa nya grupper med barn och sjunga också så imunförsvaret måste vara starkt och på gång annars bäddar det för en förkyld höst…
Men jag ligger i sängen med huvudvärk och rinnande näsa.  Har testat morotssoppa med alla möjliga sorters nyttigheter som apelsin och ingefära, frisk luft, solljus, sömn, ingefärsavkok, honungsvatten…. snorar ändå som aldrig förr.

Imorgon ska vi spela in med Gaiakvartetten och jag vill vara frisk!

Några snabba husmorstips till en förkyld Fröken Olsson?

Man skulle lätt kunna tro att jag jobbat med type casting när jag valt ut vilka jag ska jobba med. Det upptäckte jag igår när jag satt och kollade på deras hemsidor. Förutom att de är begåvade sköna killar verkar jag haft väldigt tydliga kriterier när det kommer till utseendet . Kolla in länkarna och se type casting på hög nivå…  jag är visst ytligare än jag vill tro… Tydligen ska pianisterna vara:

Vackra, långa mörklockiga män
Harald
Peter
Och gitarristerna:

Blonda, bussnygga, poppojkar

Simon

Ulf

Jag har hamnat i en tuggummitankekedja.

I vår familj har vi ett nära och kärt förhållande till tuggummi, vi har till och med utvecklat ett eget sätt att blåsa bubblor genom tänderna så det låter som en kulspruta. Denna färdighet har gått i rakt nedstigande led från mormor, via mamma till mig.

Mitt första tuggummiminne är från Västerås som liten. Jag var nog bara 5 och jag såg en så otroligt vacker brudklänning i ett skyltfönster och jag satte tuggummit i halsen av pur lycka!

Några år senare började vi åka till Åland för att handla flera gånger om året. Nej inte TAX-free sprit som alla andra utan TUGGUMMI. Det fanns då nämligen ett tuggummi med xylitol som endast fanns att köpa just på den båten och som mamma snöat in på.

Några år senare riskerar mamma sitt prickfria straffregister genom att  smuggla med sig flera lådor av detta tuggummi in i Singapor. Hon kunde bara inte tänka sig en semester utan tuggummi. Hon klarade sig både in och ut i landet och var mycket hemlighetsfull när hon smygtuggade tuggummi på offentlig plats.

Sen var jag med i en talangjakt som liten och tyckte själv att jag var den mest värdiga vinnaren. Men istället vann en grupp med folkmusikflickor som hade kallat vinnarbidraget för Sorbitslåten efter tuggummit med samma namn. Jag slutade äta Sorbits efter det och nu finns inte längre tuggummit i handeln så jag behöver inte bli påmind om den stora förlusten längre

Och kunde jag välja vilket tuggummi jag ville idag hade jag tagit ett TOY: Ett gammalt hederligt TOY med frasigt skal och bra bubbelpotential.

Idag kollade jag på fotboll på en pub i stan och eftersom jag inte är vidare värst intresserad av sport så flög tankarna iväg på andra saker än just bollen, dribblingarna, vänsterskruvar och annat som de andra runt mig fokuserade sig på.

Jag funderade på :

att  Zlatan  måste vara väldigt dålig på bluffstopp. Hans minspel är allt annat än diskret.

och

vilket tuggummi målvakten tuggar på. Det är så stort och ser ut som ett hubba bubba. Men ett hubba bubba vill man ju inte tugga på i 45 minuter. Det blir ju hårt och äckligt och var ska han då spotta ut det? Undrar  just om han brukar sätta det på målstolpen när han tröttnar på det. Nej jag tror det är flera stycken av ett bra tuggvänligt tuggummi, säkert sockerfritt så hälsosam och sportig som han är. Jag sätter mina kort på att han tuggar Extra med mintsmak.

Sånt funderade jag på medan de stolpade runt på planen.

En helt vanlig fotbollskväll i Fröken Olssons huvud.

Somliga dagar går det sämre än andra.

I måndags till exempel hade jag en sämre dag. Jag kom hem till Göteborg, lycklig efter en härlig helg med vänner, musik och nya möten i Stockholm, men välkomnandet blev allt annat än ömsint.

På spårvagnen stängdes dörrarna bryskt om mig, jag ramlade, slog mig  som bara den och mina väskor som hängde på axeln hamnade utanför dörren som slagit igen runt mig  och där halva jag satt fast som i ett skruvstäd… Som de flesta vet ska spårvagnen inte kunna åka om dörrarna inte är ordentligt stängda. Men det gällde visst inte denna vagn utan chauffören åkte glatt iväg, trots att jag hängde gråtande i dörren intill honom. Till slut kom en kvinna framspringande och skrek åt honom att jag satt fast och att han måste stanna.

Så stannade han och jag fick in mina väskor och när jag sen haltat hem med tårarna rinnande nedför uppskärrade kinder så upptäckte jag att min mobil ramlat ut ur ytterfacket när den flaxade fram utanför spårvagnen.

Så nu har jag ingen mobil, ett jättestort blåmärke som börjar gå mot grönt i färgen och en jävla massa trubbel för att jag hade kontantkort i mobilen och måste byta nummer.

Det är kul nästan jämt…

hälsar ilskna Ida

Jag är nu mitt uppe i en tid med många nya kontakter och nätverk att lära känna. Härligt!!

Det är roligt att ta itu med ambassadörsbesöken, vilket jag kommer göra tillsammans med Åsa som jag träffade på ambassadörsträffen uppe i Stockholm i våras.  Det ska bli spännande att jobba tillsammans med någon i det här och genom det lära mig något av andra också.  Det här är precis vad jag önskat av mitt ambassadörskap!

Sen har jag varit uppe i Stockholm skrivit mer musik med Peter och haft ett spännande möte med en annan sångerska och låtskrivare där vi delade med oss av tankar och kontaktnät. Det är alltid skönt att träffa nya människor och få nya tankar och idéer om hur jag kan jobba med det jag gör på fler roliga sätt.

Kul att både inspireras och inspirera.

Bra början på hösten!