Fröken Olsson funderar

Idag när jag pratade med min mamma blev hon så förvånad över att jag  lite i förbifarten berättade att skivorna äntligen kommit, men att de ska tillbaka till tryckeriet i Tyskland igen för att de glömt en grej. “Men det löser sig” konstaterade jag.

Det här är inte ett typiskt Ida-citat så jag förstår att mamma blev lite förvånad. Jag har nämligen ett väl utvecklat kontrollbehov,  men att trycka upp den här skivan har verkligen tvingat mig att släppa lite på det. Strul från första till sista stund  har det varit med tryckeriet och alla tidsplaner har spruckit tusen gånger om.

Från början höll jag på att bli galen. Jag blev så frustrerad och arg när det drog ut på tiden.

Men jag har helt enkelt helt slutat stressa och lagt alla planer för skivsläppet på is tills skivan faktiskt finns här. Då menar jag färdigtryckt alltså så som jag beställt den. Jag har ju faktiskt 1000 skivor i hallen nu som ska tillbaka till Tyskland, och jag gissar att UPS kommer ta sin tid innan de kommer och hämtar dem)

Men jag orkar inte vara arg längre, det lönar sig liksom inte i det här läget. Jag låtar skivorna stå där och åker till Stockholm nästa vecka och skriver musik.

Jag har som sagt att ett stort kontrollbehov, men det är faktiskt skönt att, trots att allt som om möjligt kan strula i tryckprocessen gjort det, så fortsätter dagarna att gå och jag känner inte igen mig själv när jag säger “Det löser sig”
Alltid lär man sig något.

För mig är det otroligt skönt att luta mig tillbaka och inte ta ansvar för andras fel. Det löser sig faktiskt, varken man tror det eller ej och jag har lärt mig att det inte är värt det att vara arg på alla andras missta.

Kontrollbehovet släppte en lite gnutta och inte vet jag riktigt hur men jag tror det löser sig.

Man ska slita ut sina saker innan det är dags att byta upp sig till något nytt.

Inte mindre än 17 år cyklade jag så gott som varje dag på min trotjänare Kingen men nu har han gått i gravenoch det var tur för mig att jag inte skadade mig när han föll i bitar vår sista cykeltur…

Nu har jag istället fått en alldeles ny ljuvlig cykel av mina föräldrar i födelsedagspresent!

I proudly present cykeln Margareta!

Just nu har jag en liten ergonomisk kris på mitt kontor. Jag jobbar hemifrån och mitt ”kontor” är i stort sett en sekretär som jag kan stänga när jag inte jobbar, så mitt arbete inte syns.

Efter en sommar där all min tidigare ryggvärk gått bort märkte jag att den kom tillbaka när jag började jobba mycket vid min dator igen, molande värk i ländryggen, stelhet i nacken och en ilsken smärta bakom skulderbladet.

Inte bra!

Dags att ta itu med det problemet alltså.

Men det är svårt att få till en ergonomiskt riktig arbetsplats i en liten lägenhet där man önskar att när ”kontoret är stängt så syns det inte”.

Som jag jobbar nu har jag en laptop, sitter vi en sekretär som jag stänger när jag inte jobbar. Det blir rent och snyggt och hemtrevligt när ”kontoret är stängt”.

Men det här fungerar bevisligen inte…

Jag har nu gjort en nödlösning:

Har tjocka böcker till fotstöd då jag upptäckt att jag är alldeles för kort och aldrig när ner till marken annars utan sitter på tå eller med benen i kors vilket blir en påfrestning för mig ländrygg.

Jag har en äggklocka som ringer var 15 minut så jag reser mig upp och ställer mig en stund för att få igång blodcirkulationen och stretcha lite.

Jag ställer datorn på köksbänken och jobbar ibland så jag får en arbetsyta stående

Och jag ska redan på måndag köpa mig ett fristående tangentbord och mus så jag kan få upp min laptop till ögonhöjd.

Men jag drömmer om ett litet, höj och sänkbart arbetsbord, en bra kontorsstol, en stationär dator och en snygg förvaring för det så det går att stänga om det.

Är det någon av er som har bra idéer på kontorslösningar hemma så skicka mig gärna tips och bilder.

Jag vill inte ha ont i ryggen längre!

.

Fy tusan i natt drömde jag så himla läskigt:

Jag hade sånglektion och min lärare var Ann- Sofie Von Otter. Allt är frid och fröjd tills jag plötsligt blir akut förkyld och börjar nysa.

Då blir Von Otter hysteriskt rasande och hämtar sina livvakter för att kasta ut mig.

Det var läskigt.

Undrar just vad den här drömmen betyder… Drömtydare någon?

Jag såg förresten en intervju med Von Otter där hon bedyrade att hennes fritidsintresse var att skratta. Jag börjar betvivla sanningshalten i det efter den här mardrömmen!

Allt för många gånger har jag hört människor tala nedsättande om hur flummig den värld jag lever i är. De pratar om flummiga, egensinniga konstnärer som bara dricker rödvin och som borde klippa sig och skaffa ett jobb.

Nu råkar det vara så att vi har ett jobb.

Vi har valt ett jobb som inte alltid passar in i mallen för hur gemene man har valt att arbeta. Ett jobb som kanske för någon som är anställd, arbetar fasta tider, har betald semester och övertidsersättning att ta ut, är svårt att förstå. Men likaväl är det ett jobb. Och den som säger att en arbetande konstnär eller musiker som försörjer sig på sin kreativitet är flummig den ska nog tänka sig för en gång till.

De flesta som slänger ur sig den här kommentaren är anställda och har en trygghet i sitt jobb. De jobbar ofta med en specifik uppgift som de är extra bra på, det andra som behövs ordnas på deras arbetsplats finns det annan personal till.

För att kunna försörja sig på ett konstnärligt yrke krävs det en oerhörd diciplin och hårt arbete. För att vi ska kunna jobba med det vi är allra bästa på och ämnade att göra, vilket kan vara att sjunga, skriva, måla eller sy, så måste vi göra tusen andra saker också. För där finns ingen annan personal som hjälper de flesta av oss och det räcker inte med att dricka rödvin och läsa poesi och vara lättsinnigt lycklig eller tungsint svår för att komma någon vart.
Den som försörjer sig genom att jobba med sin kreativitet på ett eller annat sätt måste också driva ett företag, vara sin egen manager, försäljare, webmaster, kreatör, pressansvarig, revisor, personalansvarig och chef etc.

Jag förstår att alla inte kan förstå hur man kan välja att jobba som jag. Men jag vägrar att bli kallad för flummig igen. För flummig är det sista man kan vara om man ska arbeta med ett konstnärligt yrke. Det kan jag gå i god för!

För den som liksom jag lider av att alltid försöka vara så effektiv som möjligt har jag under sommaren utarbetat en helt egen unik terapiform: Den klassiska husmorsterapin.

För oss som alltid gör två saker samtidigt i hopp om att vara så effektiva som möjligt, men istället nästan alltid finner att vi inte är riktigt närvarande i allt vi gör utan istället drar på oss stress och blir rätt ineffektiva om sanningen ska fram.

Att ta en promenad för att rensa skallen och samtidigt utnyttja tiden med att ringa korta jobbsamtal funkar sällan. Då glömmer man all information man fått, för att man faktiskt rensar skallen de sista minuterna av promenaden när mobilbatteriet dött, och man blir tvungen att skicka ett mail för att kolla att man kommit ihåg rätt.

Eller att kolla mailen samtidigt som mjölken kokar ute på plattan och förstås kokar över. Varför tror jag mig inte ha tid att vänta på mjölken när den kokar. Hur lång tid tar det? Två minuter eller tre kanske och ALLTID gör jag någonting annat och nästan alltid kokar mjölken över eller blir i alla fall för varm och smakar mannagryn och får ett äckligt skinn och jag dras med irritation en lång stund efteråt.

Jag har alltså ordinerat mig själv klassisk husmorsterapi i form av sysslor som kräver att jag är koncentrerad bara på dem och på så sätt låter mig stanna på samma ställe och göra en enda sak.

Som till exempel att sticka, vilket fyllde hela min sommar med ett skönt lugn. Det blir bara sjalar än så länge för jag orkar inte lära mig följa mönster, det får inte bli krävande och en tävling i att bli bättre. Bara att sitta där med stickorna och låta tankarna flyga är oerhört lugnande och terepeutiskt.

En annan härlig husmorssyssla är att mangla. Nu tror ni jag blivi galen men jag är helt såld på mangeln. Har tittat på den i tvättstugan ett helt år nu och undrat hur den fungerar egentligen, men inte vågat prova för den ser ut som en farlig maskin som man lätt skadar sig på. Lite som en svarv ser den ut, och det lärde jag mig på träslöjden att den skulle man INTE vara ensam och arbeta vid för då gör man sig illa!

Men här om dagen fick jag hjälp av en riktigt mangelexpert, min vän Anna vars föräldrar driver ett pensionat där hon tillbringat många dagar i tvättstugan just manglandes. Jag går nu och längtar efter att jag ska få slänga in mina lakan i tvätten och är snabb med att byta dukarna om det kommer en fläck för att jag längtar ner till min mangel igen.

Jag gillar känslan av att det tar tid och jag är tvungen att stå där och vänta på mangeln. Det får mig att stanna och faktiskt leva i nuet lite mer.

Låt er nu inte luras av husmorsdrömmarna. Jag lovar att jag inte är någon klassisk 50-tals hemmafru med alla baksidorna det kan ha. Läste Bitterfittan i sommar och känner en stark lust att slå ett slag för jämlikheten!

Men husmorsterapi funkar för mig. Try it see if you like i

Så var min semester slut. Eller i alla fall den delen av ledigheten som är BARA ledigt, då jag har haft underbara lugna dagar i stugan.

Nu är det dags för att starta upp och förbereda höstens aktiviteter och göra lite olika småjobb av olika slag under augusti.
Ingenting har gått som jag trott och alla mina tidsmarginaler är spruckna. Men kul ska det bli att släppa skivan i höst!

Med sikte på hösten ska jag försöka att:
* Låta allt ta sin tid

* Vara ledig två dagar i vecka och inte sitta med kontorsjobb på kvällarna

* Träna yoga och låta kropp och själ få stanna i samma sköna rofyllda känsla som nu.

* Dela med mig av min musik på den nya skivan till publiken och hoppas att de tycker om det de hör.

Hösten kommer långsamt mot mig och den är inte skrämmande alls just i år.

Men nu ska jag åka och bada, än finns det sommar många dagar till!

För den som är på Öland kolla in Rita Michelssons fotoutställning Stationary under augusti. Hon är fantastisk!