Archive for Februari, 2008

Gult gör mig glad

Söndag, Februari 24th, 2008

Jag är väldigt förtjust i färgglada kläder, speciellt på vintern när allt annat är grått, brunt och svart ( i alla fall i Göteborg där gnistrande vit snö och klarblå himmel lyser med sin frånvaro från november till mars)

Jag blir helt enkelt glad av att ha färg på mig. Jag vet att hur grått det än är runt mig så kommer jag alltid att bli glad när jag ser ner på min gula kappa. Den har en glad färg helt enkelt. Så är det: Gult är glatt!

litenpappa-60-ar-005.jpg
Det som är extra bra med färg är att jag har upptäckt att det smittar av sig på andra också. Att ha en jättegul kappa på sig är lite som att vara ute med en hundvalp. Folk tittar, ler, kommenterar och klappar på den. Jag har hört av så många under den mörka vintern att de blir glada av min solgula kappa. Jag önskar att fler än jag skulle ha något annat än svarta vinterjackor på sig.

Jag vill se gröna, lila, blommiga, prickiga färgglada människor runt mig oftare så det mörka i vintern blev mindre mörkt och jag tvingades titta upp från min kapushong och le mot någon, som man gör på sommaren.

Hjälp mig! Vad gör jag egentligen?

Söndag, Februari 17th, 2008

Just nu har jag ett stort problem: Jag vet inte vad jag gör.

Nummer ett på listan när du driver ett företag måste ju ändå vara att du vet vilken produkt du har.

Det första folk frågar mig när jag säger att jag gör musik är: Vad gör du för slags musik?

Och så blir jag helt ställd varje gång.

Jag har på flera år inte lyckats hitta en genre som passar in på min musik. Något som får alla att förstå hur det låter. Jag skulle vilja ha ett perfekt svar på det.

Men istället börjar jag linda in mig i svaret:

“Jag gör popmusik på svenska, fast inte skramlig pop och ganska mycket visa och så är det mycket stråk,P4 pop kan man säga eller pop för vuxna, en gång kallade de det för snällpop på TV det är nog rätt bra bla bla bla bla…”

Jag behöver hjälp! Vad gör jag egentligen?

Jag vill ha ett bra standardsvar på det, som gör att den som frågat förstår hur det låter och blir sugen på att lyssna.

Vill ni hjälpa mig med det?

Gå in på www.myspace.com/idaolsson

Lyssna på musiken och berätta för mig hur ni skulle beskriva den. Jag behöver er hjälp!

TACK!

Jag saknar hemmafixargenen

Söndag, Februari 10th, 2008

Jag avskyr att se mig besegrad men måste bara en gång för alla inse mina begränsningar när det kommer till att hemmafixa.

Och mina begränsingar är så otroligt begränsade att jag blir galen. Mina hemmafixar talanger är helt enkelt obefintliga. Jag kan spika fast en betongspik och där slutar det fungera. Jag kan inte mer.

Jag förstår inte för min värld hur jag ska tänka och räkna ut var det ska borras för att det ska passa ihop med hyllans skruvhål eller hur ett vattenpass fungerar. Inte heller förstår jag hur man mönsterpassar en tapet, jag kan ta mig fan inte ens bestämma vilken färg jag tycker om utifrån en provkarta.

Med det här i minnet vill jag ni dela en helt vanlig härlig hemmafixarlördag i mitt liv:
Vi har väl också gått på myten om att det är härligt att pyssla hemma. Jag gjorde grundlig research om betongborrar och vattenpass, men efter det slutar allt kännas kul.

Det moderna superenkla laservattenpasset ramlar av väggen stup i ett, betongborren slutar borra, jag får för mig att det är en livsfarlig ledning som vi borrar i eller att vi borrat in oss i grannens badrum och skapat en läcka. Jag vägrar fortsätta om jag inte vet säkert att det inte är så.

Vi skaffar då en superfiffig pryl som lätt som en plätt ska fixa biffen genom att pipa där det är farliga saker som inte bör borras i. Men den piper hela tiden som om hela vår vägg var en enda stor livsfarlig ledning. Troligtvis har vi bara inte förstått hur man gör. Vi skiter i den och fortsätter borra.

Vi borrar och borrar och borrar (fortfarande samma hål) men hålet blir inte djupare bara bredare. Till slut skulle vi kunnat sätta in alla fyra pluggarna i bredd i samma hål men tillräckligt djupt kom vi då rakt inte.

Vi har nu inte ätit på hela dagen, jag har pms och våran härliga hemmafixardag har inte blivit något idyllisk avsnitt från Bygglov direkt.

Vi bestämmer oss för att lägga upp tavlorna på vinden, gå tillbaka med hylllisterna vi köpte i ett anfall av hemmfixarfeber och skita i alltihop. Men då kommer den största förnedningen av dem alla.

När vi besegrade och helt utan den så hett eftertraktade hemmafixargenen ska lägga ner borren i väska så får vi inte ihop den. En halvtimme tog det får oss bara att lägga tillbaka borren i lådan.

En dags jobb, tre stora gräl och två gråtatacker senare har vi nu i alla fall ett jättebrett hål i väggen.

Beröm rakt från hjärtat

Söndag, Februari 3rd, 2008

Att få kritik från barn kan vara det absolut obehagligaste du kan råka ut för. Ett barn är aldrig smidigt eller diskret, det är sällan konstruktivt och det kan göra ack så ont att höra att man är ful, gammal, sjunger dåligt, är dum eller vad det nu kan vara.

Jag har jobbat med barn i många år på olika sätt, har inga egna men har nästan onödigt mycket erfarenhet av småbarn ändå.

arvid-och-ida-november-2006.JPG
Och trots att de kan vara så rent utsagt elaka och plumpa ibland, så är det skönt med den direkta feedbacken jag får från barn. Jag vet när ett barn gillar eller ogillar det jag gör. Ett barn applåderar inte snällt eller är med i en lek utan att ha lust. Ett barn följer sin egen vilja och vad det har lust att göra och tycker om . UNDERBART.

Och när man får beröm av ett barn, så betyder det att det är sanning, det är vad barnet faktiskt tycker. Det finns inget att tvivla på, inga bakomliggande motiv som man ska genomskåda.

Det är beröm rakt från hjärtat och ett sånt fick jag från min vän Xander. Han är två och ett halvt år och han älskar musik. Han dansar, spelar och lyssnar på otroligt många olika typer av musik. Xander gillar Justin Timberlake och Morrisey lika mycket som Imse Vimse. Han har redan lärt sig hanter sin egen cd-spelare och bestämma vilka låtar, på blandskivorna hans pappa gör till honom, som han ska spela.

Och gissa vad han väljer? Jo precis, han väljer Ida Olsson och Spara vackra dagar. Eller som han kallar den : Ida sång.

Här om kvällen fick jag ett sms från hans mamma där hon skrev: In natt sov Xander lite oroligt men när han hade lugnat ner sig suckade han, i sömnen, och sa “Ida sång, spara vackra dagar”

Om inte det är det ultimata berömmet så vet inte jag?

Tack Xander för att du lyssnar på min musik!