Fröken Olsson funderar

I onsdags var det lucia här i kalla Norden och jag var nyss hemkommen från Thailand. Hade jetlag och önskade att jag inte skulle ha sagt ja till det här luciajobbet okristligt tidigt.

Klockan ringde 4 på morgonen. “Tidigt morgon ger dubbel dag ” var inget som jag tänkte på. Snarare tänkte jag “så här tidig morgon är helt sjukt”. Jag släpade mig upp, åkte fel med spårvagnen, gick runt i en iskall stad där fulla tonåringar vinglade hemåt från nattens luciavaka. Jag undrade vad i hela friden jag höll på med.

Varför gör jag det här?

Och en liten stund senare hade jag svaret framför mig. För där på sjukhuset där vi sjöng låg människor som kämpade med sina egna liv som insats. Människor som vi en kort stund den morgonen, med våra röster, kunde ge en stunds avslappning och sinnesro. Vi kunde ge dem något vackert att tänka på när smärtan satte in igen.

Att gå upp klockan fyra för att göra ett jobb kändes plötsligt som något mycket viktigt när det fick spela roll. En viktig, vacker roll.

Semester.
Dagar av bara lugn och ro.
Utan måsten och med siktet inställt på total lättja.

Det behöver jag.

Här är en text som finns på min senaste platta Andas solsken med just det här temat. Spara vackra dagar heter den. Lyssna gärna på den på www.idaolsson.se också.
Kram från Ida i solens land

Spara vackra dagar 
Text: Ida Olsson
Musik: Simon Ljungman/Ida Olsson

livet faller över mig som ett sommarregn,
rinner genom varje por
tvättar mig glad
livet faller över mig som ett sommarregn

ljumma vindar blåser genom mig,
blåser mig varm
blåser bort oro
ljumma vindar blåser genom mig
livet faller över mig

jag ska spara vackra dagar
så jag kan dela dem med mig igen
jag ska spara vackra dagar
så jag kan dela dem med mig igen

solen lyser kärlek över marken
tanken är lätt
lätt som ett moln
allt doftar nytt och jag är lycklig
jag ska stanna där jag är
inte va rädd
livet faller över mig som ett sommarregn
livet faller genom mig

jag ska spara vackra dagar…

livet faller genom mig som ett sommarregn
livet faller genom mig
som ett sommarregn

jag ska spara vackra dagar…

Förra helgen var det exklusiv världspremiär för Ida Olsson som gitarrist på Göteborgs stadsbibliotek. På skakiga ben gick jag in på scenen under kortfilmsfestivalen för att framföra två låtar endast kompade av MIG på GITARR.

Jag drömmer om att skriva musik och spela gitarr i ett hus vid havet, det har ni säkert läst i min introtext här. Men det är ju just bara en dröm, en dröm som jag har haft svårt att ta itu med. Jag har låst mig och känt att mina försök att spela gitarr är helt befängda eftersom det finns så många andra som kan spela så bra. Simon spelar ju som en Gud varför ska då jag utsätta folk för mitt mediokra gitarrspel?

Men nu banne mig så utökade jag min komfortzon med ett par mil när jag traskade upp på scenen och rev av två låtar i flygande fläng.

Här ser ni bildbevis i en liten bildsvit från den stora dagen då Ida gjorde gitarrdebut. Eller för att citera min pianolärare på musikhögskolan: ”Gitarr kanske är mer ditt instrument”

Hjälp nu är det snart jag…

…ok då kör jag då…

…eller vänta jag pratar lite först det känns tryggt.

Point of no return. Nu är det bara att spela Olsson!