Fröken Olsson funderar

Jag har under en månads tid blivit oerhört medveten om hur jag har gått från att göra saker med penna, papper och fast telefon, till att leva mitt liv beroende av datorer, mobil och internet.  Jag har mitt kontor hemma och det har strulat med både fast telefon, min mobil och internet. Jag har jobbat från olika internetcafén och bibliotek och försökt sköta mitt jobb bland skrikande barn, hånglande kärlekspar och skrattande tonåringar. Att leta information har kostat mycket tid, energi och pengar. Jag kommer få skyhöga räkningar från nummerupplysningen till exempel, för jag har ingen telefonkatalog längre för den tar sådan plats. Jag trodde att jag alltid skulle kunna hitta nummer och adresser lätt på internet hemma. Tänk att jag har gått och blivit en sådan teknikberoende tjej. Det trodde jag aldrig.

Jag minns när jag för tio år sedan gick på folkhögskola och tre av mina klasskamrater hade köpt mobiltelefoner. Jag skrattade dem rakt upp i ansiktet när de ringde från affären nere i byn för att höra om den andra kompisen behövde nått, eller hur de ringde när vi var på väg in till Linköping för att höra om kompisen stod där vi hade bestämt att vi skulle hämta henne. Jag kunde inte förstå finessen. Klart hon skulle stå där och vänta, vi hade ju bestämt det och om någon vill ha nått i affären får de väl säga till när vi går eller gå dit själva och handla. Svårare än så behöver det inte vara.

Men redan året efter började jag närma mig tekniken. Mamma och pappa köpte en personsökare till mig för att kunna nå mig på skolan, då jag alltid var nere i musiksalarna. Det var behändigt att kunna se när de ville prata med mig. Men en mobil skulle jag aldrig ha, det visste jag säkert!

Tiden gick.  Jag höll länge fast vid att jag inte behövde en mobil. Men när jag började frilansa var det inte längre hållbart för mig att inte äga en mobiltelefon så jag gav efter och skaffade mig en alldeles egen mobil, som jag likt alla andra som en gång skaffat en mobil har blivit beroende av.

Min första kontakt med mail hade jag också runt 1995 när jag jobbade på ett företag i receptionen en sommar och de satte mig på att rensa adressboken i deras e-postsystem och ta bort en del inaktuella adresser. Det slutade med att jag av misstag raderade hela företagets adresslista och fick tillbringa sommaren med att sitta med telefonkatalog och ringa alla företag och prata med deras receptionister för att få tag på de e-postadresser vi behövde. För det var innan internet, innan google, innan eniro.se.

Det var på den tiden man lärde sig telefonnummer utantill, höll tider och gjorde bestämde planer flera dagar i förväg, på den tiden man betalade räkningar för hand med privatgiro och skrev brev på papper, brev man väntade på i flera veckor och som man skrev med omsorg.

Visst var det mycket som var skönt med att inte alltid kunna bli nådd. Men efter en månad utanför tekniken tackar jag Gud för mitt bredband, min dator och min mobil. Nu kan jag bli lite effektiv igen och inte bara cykla kors och tvärs genom stan på jakt efter öppna trådlösa nätverk.

Och det första jag gör är att lägga in alla mina räkningar på internetbanken och med lugn i kroppen vet jag nu att de inte längre kan komma bort eller glömmas av. Nu ligger de där i tryggt förvar och jag minns det som igår, nittonhundratalet när man skickade räkningar med posten.

Nu har hösten gjort sitt intåg i Göteborg och solen har gett efter för regn, blåst och grådask som kommer att hålla i sig de kommande månaderna. Hela naturen förbereder sig för en vilsam, lugn vinter. Träden släpper sina löv för vinterns vila, djur förbereder sig för att gå i ide, fåglar flyger mot söder för att slippa frysa. Här i Göteborg däremot vi går tvärs emot allt vad naturen säger. När den säger vila, då är det dags för oss att lägga in en extra växel. Istället för att hushålla på krafterna vi fått efter sommarens semester och allt underbart solljus som fyllt oss med nyttigheter, så rusar vi rakt in i hösten. Full fart in i mörkret och kylan, helt utan intresse eller tid för att lyssna på den biologiska rytmen.

Allt i naturen säger: hushåll med krafterna, sov och ta det lugnt för att orka dig genom den långa vintern. Och allt i vår vardag säger: starta upp, kom igång, sov mindre och uträtta mer.

Den här hösten ska jag försöka att göra lite mindre än vanligt.

Det kanske låter oerhört slappt och oproduktivt. Men jag tror att det kan vara tvärtom. Jag tror att om jag hushåller med mina krafter och inte startar upp alla nya projekt samtidigt nu i september utan sparar på mina resurser av tid och energi, så kommer det betala av sig i mer lust att jobba och göra nya saker under en längre period. Jag ska försöka lyssna lite mer till naturen den här hösten ta det lite lugnt när mörkret kommer, så jag orkar jobba hela året och inte faller ihop i januari och tar mig igenom våren enbart med tanken på en lång sommarsemester. Bättre då att göra en sak i taget och få den färdig och njuta av glädjen och tillfredställelsen i att slutföra ett projekt.

I år ska jag försöka låta höstens stillhet infinna sig och jag ser fram emot att lägga min energi på att jobba med min franska skiva. Respire mon soleil- Andas solsken heter den och det tänker jag försöka få tid och lust att göra hela året. Jag ska se till att “blåsa solsken över huden och bry mig om mig själv” precis som jag sjunger i titelspåret!

Jag har flyttat!

Efter tio år i en studentlägenhet på 24 kvadratmeter har jag flyttat till en lägenhet med två rum. Det känns som ett slott. Jag äter frukost i köket, jobbar vid min lilla sekretär i vardagsrummet, tittar på TV i soffan och går in sovrummet för att sova. Känns helt overkligt att ha så mycket plats.

Men främst känns det underbart att det räcker med att betala hyran för att få bo där. Nu behöver jag inte längre läsa 10 poäng på universitetet varje termin för ha en plats att kalla mitt hem. Jag behöver inte längre prestera något mer än att betala min hyra i tid för att få stanna kvar där jag bor.

Det var inte förrän jag ringde till Universitet och tackade nej till min plats på musikterapi 10 poäng i höst som jag insåg vilken stor skillnad det kommer vara och hur mycket tid och energi det faktiskt tar att läsa på halvfart samtidigt som man jobbar deltid och driver ett företag på resten av dygnets timmar.

Det är inte bara min lägenhet som känns som ett rymligt luftigt slott. Hela jag känner mig lättare och mer full av luft, rymd och plats. Nu kan jag lära mig saker för att jag har lust inte för att jag blir utslängd från mitt hem annars och plötsligt finns där så mycket mer tid till annat som inte är schemalagt.

Det är underbart att ha rensat upp både i min tid och bland mina saker så det finns plats och tid för nya intryck. Det är Feng Shui för själen att flytta!

… men så visade det sig att du är en sån där feminist. Jag är besviken och kommer inte lyssna mer på din musik”

Så stod det i ett mail jag fick från en man som under flera år lyssnat på min musik. Han har tidigare skrivit att han tycker speciellt mycket om mina texter för att både han och hans tjej kan ta till sig dem, och att de tolkar dem olika och därför får olika känslor från samma låtar. Min musik har alltså levt ett eget liv hos honom vilket är precis det jag som skivartist vill uppnå. Jag hoppas att min musik och mina texter ger lyssnaren egna bilder och tankar som gör den till bara deras.

Nu har jag gjort min första musikvideo tillsammans med regissör Tomas Haglund och Marionettfilm. Videon är till låten Leker kärlek och är filmad med barn satta i typiska ”vuxensituationer” där könsrollerna blir väldigt tydlig. Sedan har vi och barnen lekt lite med könsrollerna och sett vad som händer då.

Videon släpptes förra veckan och då fick jag alltså ett argt brev från den här lyssnaren där han plötsligt var oerhört upprörd över mig och besviken för att han trott att jag var ”en helt vanlig tjej”. Han som tidigare verkligen tyckt om min musik och det jag gör har plötsligt bestämt sig för att han inte vill lyssna mer på mig för att han tycker att jag är ”en sån där feminist”.

Nu är jag inte någon aktiv politisk feminist.

Eller?

Tydligen är jag väl det om man tolkar det här brevet. Tydligen behövs det inte mer än så. Tydligen är det oerhört provocerande för vissa när man leker med könsrollerna och bryter de tydliga mönster vi har i samhället mellan könen.

Och vet ni vad? Jag är lika mycket en helt vanlig tjej nu som innan jag gjorde videon. Men efter att jag fick det här brevet har jag nog gått sta och blivit ”en sån där feminist ”också. Ledsen om ni blir besvikna över det

Kolla in videon här och ge mig gärna tips på sajter där den kan läggas upp och länka den gärna så ofta ni vill och kan. Tack!

Ha en härlig sensommar vecka nu.

Kram!