Fröken Olsson funderar

Vem har sagt att man inte kan förena nytta med nöje?

Jag har haft den mest fantastiska veckan på länge ute på Segerstad Fyr där fotografen Rita Michelsson bor.

Anledningen till denna underbara vecka var att jag genom driftig.nu fick kontakt med Rita. Jag älskar hennes bilder och frågade om hon ville plåta mig till nya pressbilder och skivomslaget till den franska plattan som vi jobbar med nu. Som jag berättade i min förra krönika tacka Rita JA och det är jag evigt tacksam för. För Rita har tagit underbara bilder på mig och fångat den känslan jag vill ha. Hon har låtit mig vara naturlig och haft tålamod att vänta ut de tillfällen när jag glömt bort kameran för en stund och fångat den riktiga Ida. Inte Ida som kan le på beställning.

Man skulle kunna tro att med fantastiska bilder har vi nått slutet på den här sagan, men det har vi inte!

För förutom att Rita tog underbara bilder, som slog mig med häpnad, tog hon med mig ut i den vackra öländska naturen, öppnade sitt hem för mig och introducerade mig för några öländska konstnärer.

Rita, med sin blick för det vackra, hjälpte mig att se naturen med andra ögon. Jag fick se sälar och höra dem sjunga en tidig morgon ute på Ottenby och hon och Christian, som är en av Sveriges främste fågelskådare, visade mig på fåglar och fick det att kännas som världens naturligaste sak att sitta med en kikare och upptäcka falkar och rapphöns. Om jag suttit där ensam med en kikare hade jag helt säkert inte sett något annat än den flock kor som beskedligt mumsade i hagen bredvid huset. Men de pekade tålmodigt ut den ena fågeln efter den andra.

Rita tog mig också med för att se verk av några av Ölands konstnärer och jag häpnades över att glaskonst kan vara så vackert och inte bara är skålar med tulpaner på.

Vi träffade också den underbara silverkonstnären Karlheinz Sauer och blev inbjudna till hans silversmedja för att se hur han jobbar med sina fantastiska konstverk. Jag föll som en fura för hans roliga och vackra silverkannor. Men jag måste först bli rik och berömd innan jag kan få en sådan i min ägo, liksom drottning Silvia och kejsaren av Japan som bägge är lyckliga ägare till varsinn vacker silverkanna sigenrad Sauer. Men vackra är de och titta får man göra helt gratis

Att efter tre dagar med dessa upplevelser och intryck, sitta där uppe i den vackra fyren med ett glas rosévin, med nyvunna vänner och se ut över ett sensommar- Sverige som kan ta andan av vem som helst och se tre stora havsörnar som lugnt promerar runt på stranden, det var en oslagbar upplevelse. Hela vistelsen på Öland blev som ett enda stort kinder ägg fast med fler än tre överraskningar.

Tack Rita och Christian!

Foton&copyright: Rita Michelsson

Häromdagen satt jag och tänkte på hur fantastiskt det är att jag har så många bra människor runt mig i mitt arbete, alla slumpmässiga kontakterna jag har fått som hjälpt mig med allt från att spela in video, skriva stråkarrangemang, sy scenklänningar och översätta mina texter till franska. Människor som dykt upp till synes från ingenstans och med vilka jag nu jobbar och av vilka flera blivit till nära vänner.

Jag började tänka efter och insåg att de här människorna kommer ju någonstans ifrån, helt slumpmässigt har de inte dykt upp i mitt liv, som någon typ av gudomligt tecken för att fylla det med vackra klänningar, fina skivomslag, stråkmusik och hemsidor i html. De är alla ringar på vattnet från andra kontakter och vänner jag har och nätverk som driftig.nu och Myspace som jag är medlem i. Jag har ofta hört: “Men var träffar du alla de här människorna” eller “Vilken tur du har”
Och visst finns det alltid ett stort mått av tur inblandat i hur och när man möter en människa, den turen har varit på min sida och det är jag glad för, men sen har jag också ett kreativt tankesätt som jag i viss mån varit tvungen att använda för att jag helt enkelt inte haft råd att bara slå upp katalogen och ta första bästa skräddare, översättare eller fotograf som finns där.
Det gör att jag är öppen för nya idéer och personer som kommer i min väg och om jag träffar någon som jag tycker om och har trevligt med, som visar sig kunna något jag behöver hjälp med, så är jag inte längre rädd för att fråga.

För hur många gånger du än har hört det här så är det faktiskt så att den som frågar får svar. Och sedan är det upp till den tillfrågade att säga nej om det är något hon eller han inte vill eller har tid att göra. Och ett nej är också ett bra svar. Ett nej kan öppna upp för ett helt annat nytt möte, som kan vara precis lika spännande och bra som det man tänkte på först, men på ett helt nytt sätt du inte skulle kommit på om du inte fått ditt första nej.

I veckan ska jag ner till Öland för att träffa Rita och hon ska plåta mig till nya skivomslag och pressbilder. Ett möte jag ser fram emot och som aldrig blivit möjligt om jag faktiskt inte frågat om hon skulle vilja fotografera. Det ville hon. Tur för mig.